Politiks adel

Begreppet politisk adel myntades för en del år sedan av skribenten Anders Isaksson. Då som en benämning på framför allt det egna partiet socialdemokraterna, men väl värt att tillämpas även på andra delar av det politiska ledarskapet. Till den adelns privilegier har frikostiga pensioner varit en del, vilken har varit föremål för en nyttig granskning via media på senare tid.

En granskning som fört till att man nu måste göra om systemet med pensioner som i vissa fall närmast kan betraktas som förläningar. Och nog är det märkligt om ett antal år som politiskt förtroendevald, skulle medföra att en person blev helt utan möjlighet att finna ny anställning. Alltså, det finns inget verkligt skäl att särbehandla politiskt förtroendevalda så som skett.

När nu systemet med politikerpensioner skall göras om, väljer ändå den sittande riksdagen att besluta, att det nya systemet som maximerar riksdagspensionen till två år, bara skall gälla för nya förtroendevalda. De nu sittande riksdagsmännen skulle då få behålla pensioner som kan sträcka sig över 15 år. Man blundar med andra ord för att alla de facto ju är nya förtroendevalda efter varje val, också efter det kommande valet år 2014.

Om det finns mycket att säga, jag lämna ordet till tidigare riksdagsmannen och läkaren Sven Britton

De som har beslutat om det här är jäviga eftersom de redan har dessa förmåner (mycket generösa pensioner). I sitt beslut förmenar de kommande riksdagsledamöter samma förmåner som de har själva. Dagens ledamöter vill försäkra sig om att få behålla dagens förmånliga regler. Beslutet är så anmärkningsvärt att Sven Britton säger att han skäms över sina socialdemokratiska partikollegor.(RoD nr 5/2013)

De som minst av allt vill ändra systemet med förmånliga pensioner för de sm nu är invalda i riksdagen, är de stora partierna moderaterna och socialdemokraterna. I det fallet är de samma andas barn.

2013.02.18

Jarl Strömbäck