Tomt Hav

 

Valtider och tyckandenas mångfald översvämmar media i så många avseenden. Gränsen mellan fakta och fiktion är aldrig långt borta. Tur då att värdefulla och upplysande program ändå sänds. I gruppen ”Vetenskapens värld” finns nu ett mycket angeläget inslag under rubriken ”Tomt Hav.” Här tar men upp något som utmanar girigheten och dumheten, nämligen det rovfiske som tömmer våra hav på liv, och orsakar oerhörd skada på de näringskedjor och miljösystem som är våra hav.

Enligt programmet förvandlas 92% av den matfisk som fiskas i våra angränsande vatten till fiskmjöl och foder för djur och fiskodlingar. Det fisket bedrivs med supereffektiva och stora trålare, som med sin avancerade utrustning lätt hittar fiskstimmen man söker, och sedan sveper upp dem med sina trålar. Industrifisket som det också kallas tar genom sina härjningar död på kustfisket i stora delar av landet, liksom de företag som i generationer förädlat fisken.

Svensk förvaltningstradition bygger på uttrycket att beslut skall fattas på basen av ”vetenskap och beprövad erfarenhet”. I fallet hur man hanterar våra hav medger också den intervjuade ”forskaren”, att man inte har den vetenskapliga bas man borde ha för sitt arbete.  Och när det gäller beprövad erfarenhet lyssnar man ogärna på kustfiskarnas synpunkter. Det borde man göra, generationer av kustfiskare har bevisat att man kan bedriva ett hållbart fiske.

Forskaren medger också att ingen kontroll sker av industrifiskets efterlevnad av tilldelade kvoter. Det är ingen orimlighet att inse att bristen på kontroll bäddar för rovfiske, långt mer än de kvoter man har tillstånd för.

Att det går att skapa balans och långsiktig lönsamhet i fisket visar utvecklingen i vårt grannland Norge. Där har man strikta begränsningar och kontroll av det som fiskas. Näringen lever till gagn för alla som är beroende av havets skördar. Just fiskepolitiken var en grundläggande anledning till att Norge valde att stå utanför EU.

Fiskefrågorna är oerhört viktiga i ett långsiktigt perspektiv. Hur våra hav mår kommer att ha stor betydelse för också människans livsmiljö och förutsättningar.

Ta er därför tiden att se dokumentären ”Tomt hav”, den finns på SVT Play

22.09.05

Jarl S

 

När strömmingen försvann

Sommar med sol och fina dagar. Semestertid och längtan går till kusten med bad och restaurangbesök. På matsedeln saknas i år den tidigare år obligatoriska, traditionella och goda strömmingen. Synd på en fin fisk, en råvara med så många olika tillämpningar.

I media och SVT-s nyhetsprogram talar man med de kustfiskare som med omsorg om bestånden och sin egen framtida försörjning, traditionellt fiskat på ett hållbart sätt. De ser nu den framtiden raserad, och frågan ställs varför?

Havet är vackert, och kan möjligen uppfattas oändligt. I dess djup lever fiskarnas mångfald i sina olika faser. Större delen av året lever fisken långt från kusterna, för att på vår och försommar söka sig mot land och älvar för sin fortplantning. Det begränsade fiske med små båtar och relativt enkla redskap kustfiskarna använder har aldrig varit en fara för fiskets framtid. Men nya tider och nya makthavare har helt förändrat verkligheten.

Sedan EU-inträdet ca 20 år tillbaka har ett industrifiske etablerats, vars uppgift inte är att förse restaurangerna med matfisk. De arbetar med fiskefartyg som är 100-falt större än kustfiskarnas. De fiskar året runt och tar upp allt de kan. Fisken levereras sedan till industrier i olika länder. Där blir den till oljor och fodervara till djur och odlad fisk.

Borta är det hållbara fisket, in har vi fått rovfisket. Hur resonerar då den myndighet, Havs och Vattenmyndigheten vars uppgift det är att värna om fiskets framtid?

I den mycket välgjorda dokumentärserien Fiskarnas Rike (SVT Play del 3) uttalar sig ansvarig chef. Hans uppfattning är att myndighetens uppgift inte är att värna om bestånden av fisk, men att medverka till att fisket blir lönsamt.

Och lönsamt har det blivit för de som fått förmånen att tömma haven. Industrifiskets företrädare följer gärna tesen ”verka utan att synas”. Det är en utomordentligt lönsam affär.

Men haven är kommunicerande kärl, och när haven töms kommer ingen fisk in till kusten för att leka. Och Strömmingen försvinner från restaurangernas matsedel.

2022.07.28

Jarl Strömbäck, Sjökapten f.d. Liberal Politiker