Sommar med
sol och fina dagar. Semestertid och längtan går till kusten med bad och
restaurangbesök. På matsedeln saknas i år den tidigare år obligatoriska,
traditionella och goda strömmingen. Synd på en fin fisk, en råvara med så många
olika tillämpningar.
I media och
SVT-s nyhetsprogram talar man med de kustfiskare som med omsorg om bestånden
och sin egen framtida försörjning, traditionellt fiskat på ett hållbart sätt.
De ser nu den framtiden raserad, och frågan ställs varför?
Sedan
EU-inträdet ca 20 år tillbaka har ett industrifiske etablerats, vars uppgift
inte är att förse restaurangerna med matfisk. De arbetar med fiskefartyg som är
100-falt större än kustfiskarnas. De fiskar året runt och tar upp allt de kan.
Fisken levereras sedan till industrier i olika länder. Där blir den till oljor
och fodervara till djur och odlad fisk.
Borta är det
hållbara fisket, in har vi fått rovfisket. Hur resonerar då den myndighet, Havs
och Vattenmyndigheten vars uppgift det är att värna om fiskets framtid?
I den mycket
välgjorda dokumentärserien Fiskarnas Rike (SVT Play del 3) uttalar sig ansvarig
chef. Hans uppfattning är att myndighetens uppgift inte är att värna om
bestånden av fisk, men att medverka till att fisket blir lönsamt.
Och lönsamt
har det blivit för de som fått förmånen att tömma haven. Industrifiskets
företrädare följer gärna tesen ”verka utan att synas”. Det är en utomordentligt
lönsam affär.
Men haven är
kommunicerande kärl, och när haven töms kommer ingen fisk in till kusten för
att leka. Och Strömmingen försvinner från restaurangernas matsedel.
2022.07.28
Jarl
Strömbäck, Sjökapten f.d. Liberal Politiker
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar