Fågelholken

                                                                                                                 

Det är rötmånadstid i landet i norr och kommunen norr om skogen. Folk söker sig tills stränder och vatten för svalka, man ses vid grillplatser och i vänkretsar, och samtalen frodas. Det är valår, och i kommunen norr om skogen talas det mycket om den fågelholk i mänsklig mening som skall byggas om man nu får nödvändiga tillstånd?

Stadens entreprenör ”per favor” skall nämligen ha uttryckt önskemål om att få använda det kulturskyddade tingshuset som bottenplatta för ett höghus med alldeles särskilda egenskaper.

Högt skall det bli, så högt att det definitivt dominerar stadsbilden. Extraordinärt också i sin utformning, med form och färg. I fågelholken är det tänkt att de delar av stadens priviligierade som kan tänka sig en avgift på någon miljon, får köpa sig en bur från vilken man kan beskåda sin begränsade del av omvärlden. Längst upp skall entreprenören själv ha sviten med utsikt över stadens alla väderstreck. Därifrån kan han med fog anse sig vara stadens högste medborgare, i någon fysisk mening. Den är extraordinär och fantasifull fågelholken, men kommer den verkligen att byggas?

I kommunen norr om skogen härskar tron på det möjligas konst i vissa avseenden, i andra hårda restriktioner. Det ledande partiet ser positivt på saken utan att göra några åthävor av det? Den unge företrädaren för det som en gång var ett landsbygdsparti, men numera kallas Stureplans centern orerar högljutt om att fler fågelholkar måste byggas, staden skall ges en likhet med Manhattan, och behöver fler rörliga korvkiosker och kebabställen?

Så går skrönorna, somt är sant, somt är osant. Kanske är bilden som visas bara ett legomontage i någon studio, kanske verklighet. Och kanske byggs fågelholken med sin dominerande ställning som ett finger upp i luften med budskapet till omvärlden, ”fuck you, I did it”.

2014.07.28

Upptecknat vid lägerelden