När detta skrivs återstår några dagar på det gamla året, det
är dags att ge det kommande en tanke. 2014 är valår, och med det följer att det
politiska systemet har möjlighet att göra sina prioriteringar. I det
sammanhanget finns det skäl att uppmärksamma en grupp i samhället som förtjänar
en större uppmärksamhet.
Årets kanske mest underskattade nyhet levererade Pensionsmyndigheten
via media i november. Nämligen den att ”bromsen” i pensionerna de närmaste åren
kommer att kosta de ca 1,8 miljoner personer som berörs det svindlande beloppet
75 miljarder sett över perioden 2010-2018. För en genomsnittlig pensionär
innebär det ett bortfall om 47 000 kronor. För åren 2010-2014 är
neddragningarnas effekt redan känd, och innebär att snittpensionären kommer att
ha tappat drygt 31 000 kronor.
I en tid när regeringen i vårt land skryter över hur väl det
går jämfört med andra länder, tillåter de politiska partierna, både de i
opposition och de i regeringen, en våldsamt stor åderlåtningen av en redan svag
grupp i samhället.
Några siffror kan i det sammanhanget vara adekvata, för att
ge läsarna en föreställning om vad det handlar om.
En inkomstpension år 2008 var i snitt ca 10 300 kr/månad
före skatt, år 2018 och alltså efter 10 år med kostnadsökningar och inflation
beräknas den enligt pensionsmyndighetens vara 11 480 kr/månad före skatt,
alltså en ökning med 1,4 % per år. Jämfört med löneutvecklingen och
utvecklingen av kostnadsindex i samhället, så innebär det att den ekonomiska
snaran dras åt allt hårdare mot den mycket stora grupp, de ca 2 miljoner som på
sikt kommer att vara pensionärskollektivet.
I det sociala samhället bygger väldigt mycket på det arbete
som görs i olika typer av föreningar och samverkansorgan. I de sammanhangen har
den äldre gruppen av medborgare alltid haft en given del, och tagit ett stort
ansvar. Pensionen är inte endast en uppskjuten lön, vilket i och för sig är
riktigt. Den kan också ses som en kompensation för det stora ansvar pensionärskollektivet
tar i rollerna i de sociala nätverken, vare sig det gäller anhörigvård, stöd
till barn-och barnbarn eller deltagande i den mycket stora flora av sociala nätverk
vilka vårt land också blivit känt för.
En nyårsönskan skulle mot den bakgrunden kunna bli, att de
politiska partier som nu filar på sina handlingsprogram, besinnade sig när det
gäller synen på ”bromsens” effekter på pensionerna. Vari ligger värdet i att
tvinga alltfler till ett liv i ekonomisk misär, och ett alltmer utbrett behov
av kommunala försörjningsstöd?
Det blir nämligen
följden av den nu, av de politiska partierna omhuldade
pensionsöverenskommelsens effekter.
2013.12.27
Jarl Strömbäck