Putins Ryssland

Det är adventstid. När detta skrivs är det 3 veckor exakt till julafton. En julafton vi skall fira tillsammans med barn och barnbarn som alla tidigare. Tomten kommer att komma, förklädd och okänd för barnen som tidigare år. Förväntan och glädje kommer att prägla stämningen.

Tankarna går till andra delar av världen, där verkligheten är annan. Tragedin i Syrien, och uppladdningen i Ukraina har samma ursprung. Den ryska stormaktsdrömmen som i Putins Ryssland väcks upp igen.

I mycket sker det som ett eko från 30-talets Tyskland. Då skulle det nazityska ledarskapet skapa stortyskland genom annekteringar av områden i andra länder, vilka hade tysktalande befolkning. Det började med gränslandet mot Frankrike, fortsatte med Sudeterna i Tjeckoslovakien. Sedan sammanslagningen med Österrike innan de egentliga erövringskrigen startade 1939.

I Putins Ryssland sker sedan länge en militär uppladdning igen. Närliggande länder gränsande mot Ryssland existerar på Rysslands villkor. Tetjenien, Abschasien och Georgien är exempel på länder vilka fått diktaten för sin existens. Och det fria tänkandet är alltmer en chimär. Inrikestrupperna och Putins ungdomsgäng styr opinionen. Att avvika från det accepterade är förenat med fara. De mänskliga rättigheternas rätt till lika behandling oberoende av ras, kön, religion eller sexuell läggning en chimär. Och åsiktsfriheten en potemkinkuliss att visa upp när det passar.

Nu skall också Ukraina kväsas med hjälp av de medlöpare som alltid finns i sådana miljöer. Hur kommer den konflikten att utvecklas? Den syriska har hållits vid liv genom en rysk luftbro av vapen till en regim som för länge sedan mist sin legitimitet. Skall Ukrainas folk tvingas till underkastelse under det ryska förtrycket?

Och ett avrustat EU ser på väl medvetet om att man inte har medel att påverka utvecklingen. Precis som de fredsälskande nationerna på 30-talet valde att tro på sina förhoppningar mer än sina farhågor. Det kanske ändå är tur att NATO finns!

2013.12.03

Jarl Strömbäck