I samma fotspår

En vecka utan dator kan tyckas mycket, men man klarar sig väl med en smartphone när det gäller surf och att läsa meddelanden. Däremot skriver man inte gärna långa bloggtexter på det sättet. Den gångna veckans resa har varit datorlös, och Liberala Vindar har blivit tyst den tiden.

Inget fel i det kanske, det ges tid till eftertanke vilket inte är helt fel. I kommunen norr om skogen har strid uppstått om kommunens vurm att med miljonernas mångfald återkommande stödja projekt vilka hör marknaden till. Sekab och Domsjö fabriker har kostat kommunmedborgarna miljardbelopp. MoDo- hockeys storhetsdrömmar göds på ett oerhört cyniskt sätt med kommunala pengar, alltmedan pengar saknas för kärnverksamheterna inom skola, omsorg och infrastruktur.

utsikt från kusthöjden

Den här gången handlar det om ett konkursat byggprojekt, en enskild och känd person, låt oss kalla honom herr B-s storhetsdröm att skapa ett kustalpint boende på en stenig bergsluttning som gått i kvav och konkurs. Nu går kommunen in och räddar projektet, marknadens bedömning är tydligen att det inte är värt att rädda. Hur mycket det kommer att kosta kommunmedborgarna innan den aktionen är slutförd om ett antal år, står än så länge skrivet i stjärnorna. Rimligen kommer den notan att växa med betydande belopp på den vägen. Man har ju det kommunala bostadsbolaget att använda sig av.

Och den lokale bostadsguru som under senare år gjort mycket för modernisering och utveckling av delar av bostadsbestånden i staden, känner nu hur snaran dras åt om den verksamheten. Den politiska cynism som ryms i begreppet att inga träd tillåts växa för högt känner han nu drabbat den egna personen. Det möte han kallade politikerna till bojkottades av den politiska ledningen liksom av verksamhetsledningarna. Kan signalen bli tydligare.

Nu sitter Herr N, om vi får kalla honom så med sina drömmar slagna i kras och de landområden han billigt fick köpa av kommunen på det fina folketsparks bekostnad, blir kanske inte den guldgruva han tänkt sig.

Så går utvecklingen vidare i den kommun, som utan tvivel skulle kunna platsa i någon riktigt långvarig dokusåpa. Och det nya kommunalrådet knallar på i samma fotspår som det gamla. Går det så går det, och sviktande befolkningssiffror kan man alltid justeran med att fylla tomma lägenheter med nya invånare. Låt vara att de ofta finns på orter där förutsättningarna för arbete och ett aktivt liv på det sättet har sina begränsningar.

2015.06.11

 

Jarl