Mönster går igen

Det drar en skugga av 1930-tal över Europa. Då handlade det om landet i dess mitt som upprustade, alltmedan andra länder nedrustade efter det blodiga 1-a världskriget. I ledningen för den tyska revanschist-politiken stod före detta korpralen Adolph H.

Under hans ledning annekterades område efter område, det franska gränsområdet, Österike och sudet området i Tjeckoslovakien. Och den blåögt troende engelske premiärministern Chamberlain myntade begreppet ”Peace in our time”, efter att ha medverkat till eftergiftspolitiken. De olika eftergifterna, undfallenheten från omvärlden medverkade till en ständigt ökande aptit hos maktapparaten, med historiens största krig mellan nationer som följd.

Idag, 80 år senare är det stora landet i öster, Ryssland vår dags kopia av samma utveckling. Dess ledarskap visar samma tendenser som då för 80 år sedan. Förtryck av oliktänkande. Hård samhällskontroll. Maktspråk som tar sig allt tydligare uttryck, de frihetstörstande länderna Tjetjenien och Georgien är kuvade med vapenmakt. Nu har turen kommit till Ukraina, och presidentrådgivaren Malkov hotar öppet de baltiska länderna med utplåning.

Omvärlden kan välja att tigande och undfallande se på, och därigenom bekräfta en maktpolitik som kommer allt närmare de egna gränserna. Eller man kan med alla de fredliga medel som står till buds, och de är många i vår moderna värld, isolera galenskapen.

Som vanligt när demokratin ersätts av diktatur, blir det folket som får bära den största bördan, så också nu. Den dokumentär som visades i Dokument utifrån i början på november, och beskriver den ryska maktelitens kriminella övertaganden av företag i landet är också en spegling av den tyska kristallnatten 80 år sedan, men med än mer utstuderade metoder.

Ytterst ansvarig är den Putinledda regering som nu styr landet bort från fred och samarbete, mot alltmer av konfrontation. Omvärlden har här en verklig utmaning, dessvärre så ser det ut som att mönstret går igen.

2014.11.15

Jarl Strömbäck