Vacker morgon
denna sena marsdag. Solen skiner och dagarna blir allt längre. Men vattnet är
kallt och vinden kylig när sjöbrisen blåser. I landet och världen i stort
härskar nu skräcken för det osynliga hotet, viruset som fått, och får så stora
konsekvenser.
I vårt eget
land börjar nu debatten på allvar om orsaker och konsekvenser, och hur de skall
balanseras. När landets två största företag Volvo AB, och Volvo Cars soppar
produktionen pga. personalproblem och komponentbrister, då skakas fundamentet för
det som bär vårt land, nämligen vår stora exportindustri.
Arbetsförmedlingen
registrerar nu den största och snabbaste ökningen av arbetslösa man sett i
mannaminne, med de följder de får för industri, sysselsättning, välfärd och människors
möjligheter till försörjning.
Servicenäringarna
är på väg att falla samman när folk inte längre använder deras tjänster.
Restauranger och barer stänger, kulturella evenemang läggs ner och sportens olika
arenor har stängts, med följden att inga tävlingar längre hålls.
I den
situationen varnar också betydande personer för att följderna på sikt blir
oerhört svåra att reparera. Frågan om hur prioriteringarna skall göras måste få
ett bredare underlag, än det strikt medicinska.
När nu
näringslivet samlar sig till gemensam aktion i frågan, kommer de medicinska
synpunkterna få vika tillbaka och alltmer ifrågasättas. Kan landet skadas så
svårt av ned släckningen av verksamheter, att det blir av irreparabel
karaktär? Vad innebär det i förlängningen för det politiska systemets
möjligheter att få trovärdighet bland medborgarna?
Vår
statsministers tal till nationen den 29.3, handlade bara om den medicinska
utmaningen. Den är viktig, men på sikt kan den ekonomiska utmaningen att bli
mycket större och mer långtgående. Om han vill uppträda som en verklig landsfader,
måste han också ta tag i den.
2020.03.24
Jarl S
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar