I
allt högre grad vaknar nu omvärlden, och insikten om att den amerikanske
presidenten är en fara för sitt land och för världen i stort. Överlevare från
tiden före 2-a världskriget jämför årets sommar med den 1939, den sista fredssommaren innan det stora kriget brakade loss. Nu hotar världens största
supermakt att utplåna en liten stat i Asien, en stat som på inget sätt kan mäta
sig med jätten.
Diplomati
är fredens redskap, vapen är krigets och förstörelsens redskap. Så är det också
för en person som likt undertecknad har några år med militär officersuniform i
bagaget. Och lyckligtvis är den insikten också stark i det amerikanska
samhället. Där vaknar nu medvetenheten om galenskaperna alltmer till liv. Allt fler med starka identiteter vänder sig nu bort från presidenten. Det gäller både
näringslivets folk och nu också ledande republikaner.
Det
är inte lätt att avsätta en vald president i en demokrati. Men ibland måste det
också bli möjligt. Om en vald person efter tillträdet visar sig driva en helt
annan agenda än den han gått till val på, borde förtroendet vara förverkat. Så
är fallet med Trump. Han har visat sig
vara en konfliktssökare, en person som bygger sin plattform på att ständigt
vara kontroversiell. Som ständigt utmanar med utspel som svajar från stund till
stund.
Händelserna
i Charlotteville, när en rasistisk mobb gick fram på ett sätt som var en tydlig
avspegling av den tyska nazismen, var
kanske en viktig vändpunkt i sammanhanget. Trumps agerande hyllas av rasisterna
och nazisterna i mobben, men skapade också en tydlig distans i synsätt mellan
Trump och det amerikanska samhället i stort.
Amerikas
i modern tid mest impopulära president gör sitt bästa för att förstärka sin
image som korsriddare. Och som många av tidernas despoter söker han nu ett krig
som ett sätt att befästa sin makt.
Må
det politiska systemet i USA vara starkt nog att motstå den prövningen.
2017.08.17
Jarl
