Nyheter i rötmånadstid

Solen skiner över himmel och hav när detta skrivs, och vattnet i havet har äntligen närmat sig badtemperatur. Det blir inte mycket tid till tidningsläsande, men nyheterna når fram ändå. Nyheter som borde vara skrönor men dessvärre tycks ha all möjlig substans i form av verklighet.

Det påstås i en internationell granskning att välfärden i vårt land var som högst 1978. Hur man förhåller sig till det beror på hur man mäter välfärd. Är det en personlig bedömning kanske man ser det annorlunda, mäter man med hela samhället som bas blir resultatet det forskarna kommit fram till. Att skolan alltmer halkar efter i olika avseenden, har rapporterats tillräckligt för att inte behöver specificeras i den här bloggen. Möjligen kan man då tillfoga, att det förvånar att snart 7 år med ”skolpartiet FP” som ansvarigt för skolan, inte fört till större positiva förbättringar. Att vård och omsorg brottas med stora framtidsfrågor kan knappast ha undgått intresserade.

En annan nyhet som berör är de galenskaper som kännetecknat svensk energipolitik sedan inträdet i EU. När våra politiker i tidigare generationer byggde ut vattenkraft och kärnkraft i vårt land var det med det uttalade syftet att göra Sverige självförsörjande på El. Det skulle ge oss billig el, som stöd för svensk exportindustri, vilket också har varit fallet. El som idag i stort sett är koldioxidfri, och räknas som hållbar.

Kärnan i den politiken har varit det svenska av staten ägda Vattenfall. Samma Vattenfall tilläts efter EU-inträdet gå ut i Europa och köpa miljömässigt hårt kritiserad kolkraft och kärnkraft, samt senare också gaskraften i Holland. Resultatet av det ser vi nu i en påtvingad nedskrivning av värdet på de ”tillgångarna” med 30 miljarder.

Det borde vara en rötmånadshistoria, men är tyvärr facit av ett ekonomiskt vågspel som samhällsägda företag i vårt land inte borde syssla med.

Nästa fas i denna märkliga utveckling, är den nu med skattemedel hårt subventionerade utbyggnaden av vindkraften. En utbyggnad som kritiseras hårt av närboende och kunniga forskare, men forceras fram på ett sätt som inte borde få ske.

I all denna utveckling har det politiska etablissemangen det avgörande inflytandet. Inget av ovanstående skulle kunna ske utan politisk styrning, så frågan återkommer. Vilken politisk inriktning kommer att stödjas i valet 2014, och finns alternativa synsätt? Skall urholkningen av vår välfärd tillåtas fortsätta?

2013.06.26

Jarl Strömbäck/SPI-Välfärden

Relingsvägen 22

89178 Bonässund

070 6727669

Boktips

Semestertid, tid för läsande? För några är det kanske så. Efter timmar på havet kan det vara skönt att i sittbrunnen medan solen går ner ta del av andras tankar och synpunkter. Här kommer alltså ett boktips som berör på fler än ett sätt.

En bok som borde läsas av alla som hyser ett vidare samhällsintresse, är den avbildade boken. Den tar upp det som media sällan talar om, nämligen hur vi som konsumenter snart sagt kan köpa alla konsumtionsvaror allt billigare? Och hur är det möjligt att produktion inte är lönsam i de gamla industriländerna, men väl i de asiatiska länderna?

På de väldigt många varor bortsett från färskvaror står det ”made in China”, men likheterna är desamma i länder som Vietnam, Indonesien och Bangladesh. Hur den utvecklingen har uppstått, och även idag bedrivs borde vara av intresse för alla rättsmedvetna människor?

Den utveckling som gjort industrin olönsam i våra länder, men lönsam i andra länder bygger på ett mycket stort, och av myndigheterna sanktionerat förtryck. Fackföreningar är förbjudna. De anställda är i allt väsentligt rättslösa. Man har skapat potemkinkulisser av lagar att visa upp för omvärlden, men den som försöker hävda dem, råkar illa ut. Allt som luktar protester klassas som samhällsfarlig verksamhet, och innebär allt från avskedanden till dödstraff beroende på graden av protest.

Det cyniska i den utveckling vi ser och upplever har två sidor. Den ena att människor exploateras oerhört hårt i de asiatiska ländernas låglöneproduktion. Den andra sidan innebär att vi genom att acceptera det förhållandet, också i praktiken minskar den arbetsmarknad på egen mark som skall ge arbete åt våra egna barn och barnbarn.

Sök efter boken, den borde finnas på biblioteken om inte i handeln. Den är värd några timmars läsning. Det kommer att öppna för många nya frågor.

2013.07.24

Jarl Strömbäck

SPI-Välfärden

 

Sommarbild

Lördag em en fin kväll i juli. Vi samlas ett 35-tal vuxna och barn från olika länder, olika kulturer och olika delar av vårt land för att med en gemensam festkväll ge en ny världsmedborgare sitt officiella namn. Ett fint litet gossebarn med en svensk far och en nysvensk mor.

Det blir en kväll med fina tal, dikter och sång av barn från olika kulturella bakgrunder. Vi äter kurdiskt och svenskt och när det kvällas får vi en lektion i konstens värld.

Då tar vi alla under ledarskap av den erkände kurdiske konstnären på oss rollen att skapa spontankonst. Det blir uppskattat och mycket fint.

Vi har så mycket att lära av den förbrödring som ligger i ett öppet sinne för också de som kommer med alternativa synsätt till vår del av världen. Det berikar och öppnar för nya möjligheter.

2013.07.21

Jarl Strömbäck/SPI

Pensionsfrågan i Almedalen

Pensionsfrågorna har hittills av de politiska partierna varit huggna i sten. Inget skall ändras, vi har världens bästa pensionssystem, har budskapet varit. De som drabbats av det har sett det på ett annat sätt, osäkerhet och över tid minskade pensioner i ett land som hyllar sin goda välfärd?

 Och pensionärsorganisationerna har flaggat för att frågan kommer att drivas i det kommande årets valrörelse. Av de skälen börjar nu partierna om än försiktigt ompröva sin dogmatiska inställning.

Årets Almedalsvecka visade på det. På tisdagen sa Lars-Arne Staxäng, Moderaternas man i pensionsfrågor, att man måste sänka pensionerna eller höja pensionsåldern eller höja avgifterna.

”Förmodligen är det en kombination som behövs”, Centerns representant Solveig Zander var av samma åsikt. En jättesensation. Den för alltid oförändrade avgiften (som inneburit att pensionerna sänkts med sviktande konjunktur) har varit en hörnsten i pensionspolitikernas resonemang.
På onsdagen krävde LO avskaffande av PPM-systemet (något som också drivs av SPF) och ville inte utesluta att avgifterna behöver höjas. LO aktualiserade också behovet att arbeta längre men pekade i sammanhanget på behovet av insatser för arbetsmiljö mm för att en sådan utveckling skall bli möjlig.

Det här ligger väl i linje med Ingemar Erikssons väl genomtänkta Pensionsåldersutredning.

Förre generaldirektören för Riksförsäkringsverket  KG Scherman, som själv som ledande tjänsteman var med i skapandet av det nu gällande pensionssystemet, är nu en av dess vassaste kritiker. Han har följande synsätt och förslag som utgångspunkt i skapandet av ett rättvisare och för en allmän välfärd långt mer rättvis pensionsordning.

Bland inkomsterna i statens budget finns den s.k. allmänna löneavgiften, som betalas på samma sätt som socialavgifterna, alltså enbart av arbetsgivarna, grundat på summan av de löner de betalar ut.  Den går in i statens budget utan att vara förbehållen någon viss utgift. Inkomsten från denna avgift är större än hela beloppet för återbetalning av den allmänna pensionsavgiften. Lämpligen förvandlas en del av denna allmänna löneavgift till arbetsgivaravgift till pensionerna, och ersätter de enskildas pensionsavgifter. Vi är därmed tillbaka till att pensionerna helt finansieras av arbetsgivaravgifter. Vilket de alltså redan idag gör, fast det är dolt.
Reformen ändrar inget för statsbudgeten, inget för arbetsgivarna och inget för de allra flesta löntagare. Men:
– Orättvisan att vissa inkomsttagare med låga inkomster i praktiken inte kan få del av skattelättnaden för sin pensionsavgift försvinner.
– Krångliga preliminärskattetabeller förenklas.
– Dagens orimliga sätt att informera allmänheten om vad pensionerna kostar kan avskaffas. I dag är budskapet till den som läser sitt skattebesked att hon inte betalar något för sin pension. Visserligen finns en pensionsavgift på en rad men samma antal kronor återkommer som en skatteminskning på en annan rad.
– Pensionärerna slipper det idag ganska spridda missförståndet att de är med och betalar de yrkesverksammas avgifter.
Dessa tokigheter har fått pågå i snart tio år! Det är ett av många bevis på att pensionsuppgörelsen tycks ha hindrat all vidare tankeverksamhet. Förhoppningsvis ser vi nu starten på en ny tingens ordning, där politikerna återupptar tänkande, nu i samspel med sina väljare.

 

2013.07.18

Jarl Strömbäck/SPI-Välfärden

Relingsvägen 22

89178 Bonässund

070-6727669

 

Semestertid i fiskeland

Semestertid i fiskeland

Semestertid, vi fyller båten med tre generationer, den yngste 6 månader. Vinden får föra oss ut i skärgården. Den skärgård som nu också de flesta kustkommuner börjar räkna med som en resurs. Då handlar det om turistnäringen. ”Destination skärgården” har blivit en av dagens slogans för att  gynna tillväxten av skärgårdsturism.

Inget fel i det, skärgården har sina egna värden. Naturen på öarna med strövstigar, klippor och sandstränder. Bad naturligtvis, och den kulturella bakgrund som fisket som traditionellt yrke alltid betytt för folket på öarna.

Den biten, fisket har nu de senaste 50 åren strypts av byråkratierna och en missriktad politik på fiskets områden som är djupt beklaglig. Och som fått till följd att det kustnära fisket som huvudsakligt yrke nu är en spillra av sitt forna jag på större delen av den svenska kusten.

Istället för att stimulera och bejaka det kustnära och lokala yrkesfisket, har man från politiken satsat på att stödja utsjöfisket genom generösa lånevillkor för stora nya båtar. Man har gradvis skapat fredningstider, på ett sätt som slagit ut det kustnära och lokala fisket till förmån för det storskaliga utsjöfisket. Och i media utmålar man de ca 15% av laxfisket som sker i kustnära vatten som ett stort problem, men blundar för de 85% som tas upp i det storskaliga utsjöfisket.

De senaste 50 årens fiskepolitik i vårt land är ett stort misslyckande, i vart fall om man ser till de lokalsamhällen som drabbats. Nu köper vi vår rökta fisk på ön av den siste som vågar röka och sälja åt turisterna. Sedan något år gäller EU-regeln att den som fiskar inte får röka och sälja fisken. Alltså säljer deltidsfiskaren sin fångst till någon som också röker och vidaresäljer fisken. Allt redovisat med kvitton och allegat för att undvika oredovisade inkomster.

Det fungerar ännu något år, med kommande generationsskiften kommer kanske också den möjligheten vara stängd? Vem uppmanar sina barn att satsa miljoner på en näring som behandlas så styvmoderligt som det lokala och kustnära fisket fått utstå av det politiska ledarskapet?

2013.07.15

Jarl Strömbäck/SPI

 

Sverige får betala

Kungliga Vetenskapsakademins energiutskott har i dagarna publicerat en 14 sidor omfattande skrift om följderna av den nu rasande snabba utbyggnaden av vindkraften i vårt land, och dess följder för enskilda och industrin. Av rapporten som kan läsas via www.kva.se, framgår att 81% av världens energi kommer från fossila bränslen, såsom olja, kol och naturgas, att jämföras med att 31 % av den svenska energitillförseln härrör från fossila bränslen.

Sveriges unika energimix kan bli en stor konkurrensfördel för svensk industri, men när EU satsar på el från sol- och vindkraft kommer stora krav att ställas på utbyggda elnät, ökad reglerkraft och energilagring – allt till mycket höga kostnader. Den stabila och fossilfria svenska elkonsumtionen riskerar att inom en utbyggd europeisk elmarknad spädas ut och bli både instabil, delvis fossilbaserad och mycket dyrare.

Man menar att EU får allt större inflytande över den svenska energipolitiken. Det är då angeläget att politiker och oberoende forskare samråder inför beslut som fattas inom EU gällande medlemsländernas energiförsörjning. EU-kommissionen måste i förhandlingarna beakta medlemsländernas olikheter. Det är inte rimligt för svensk ekonomi att bygga ett stort antal skattesubventionerade vindkraftverk för elproduktion – på export – när Sverige redan är självförsörjande på fossilfri el.

Även hur elpriserna sätts på den nordiska elmarknaden påverkar Sverige. Höjda avgifter på fossila bränslen minskar paradoxalt nog svensk industris konkurrenskraft då elpriserna i Sverige höjs trots att svensk el är praktiskt taget fossilfri. Anledningen är att elpriset på den nordiska elmarknaden sätts av marginalkostnaden, den som bestäms av priset på fossilt producerad el. Genom en allt större integration av de svenska och europeiska elnäten kommer denna situation att förstärkas.

Energiutskottet vid Kungl. Vetenskapsakademien menar att det är en brist att Sverige saknar en myndighet med övergripande ansvar för energiområdet. Den nuvarande energimyndigheten har regeringens uppdrag att i första hand utveckla förnybar energi, framförallt vindkraften. Energimyndighetens ansvarsområde måste utökas till att omfatta alla energislag och att myndigheten kan ta ett helhetsgrepp över Sveriges energiförsörjning. Energiutskottet föreslår även att regeringen tillsätter en kommission med uppgift att studera effekterna av en utökad integration av elnäten, inklusive prisfrågan, utifrån från de beslut som fattas både i Sverige och inom EU. Av speciellt intresse är att belysa hur den svenska elberoende industrin påverkas av förändrade konsumentpriser på el.

2013.07.06

Jarl Strömbäck

 

Brev om vindkraften

Nedanstående är ett öppet bev som gått till riksdagens ledamöter. Det talar för sig själv, och är samtidigt ett vittnesbörd som väl speglar de övergrepp på natur och människor som den nu hänsynslöst snabba utbyggnaden av vkv i vårt land innebär. I sammanhanget meddelas nu att i England sätter man nu stopp för ytterligare uppbyggnad av vkv-parker. Men gör så baserat på erfarenheter från de senaste årens utbyggnad.

Att det nu är så rasande bråttom i Sverige, har sina randiga skäl, det gäller att agera innan opinionen hinner vakna i vårt land?

Vad ska vi ha vindkraften till?

Vi flyttade ut på landet är barnen var små och hamnade i en idyllisk kyrkby i jordbruksbygd i Skåne. Där var lugnt och stilla och bortom den lilla byns tre gatlyktor så mörkt på kvällarna som det bara kan vara på landet. När våra grannar berättade att de höll på att skaffa tillstånd för att bygga vindkraftverk tyckte jag att det lät som en strålande idé. Verken skulle ju producera el så att det räckte till hela bygden, fick jag veta. Tänk att något kunde alstra el med hjälp av endast vinden. Ett perpetuum mobile, en evighetsmaskin. Så miljövänligt! Så fantastiskt, tänkte jag naivt när jag försäkrades att de inte skulle höras eller ge skuggor!

Efter en tid dundrade karavaner av bilar fyllda med betong förbi vårt hus. Betongen vräktes ner i jättehål i marken. Jag började bli betänksam. Är det miljövänligt att fylla den fina jordbruksmarken med betong och armeringsjärn?

Tornen fraktades dit på förlängda lastbilar som eskorterades av polis. Samma sak med de 40 m långa vingarna. Det var som att bo mitt i ett bullrande, högintensivt industriområde.

Snart var fyra 120 m höga vindkraftverk på plats. Resultatet var skrämmande. Ögat dras ju till det som rör sig och det vackra, tysta landskapet försvann nedanför de dominerande, snurrande, bullrande monstren.

Medan de lyckliga ägarna stod med händerna i fickorna och belåtet såg jättevingarna snurra in den av oss skattebetalare subventionerade vinsten höll vi grannar för öronen och betraktade förskräckt de rytmiska skuggorna i våra trädgårdar och vardagsrum. När vi är ute hör vi ett ständigt bakgrundsljud som om flygplan närmar sig men aldrig kommer fram och vid vissa väderleksförhållanden förändras det ljudet och övergår i piskande svischar som tränger ända in i huset.

Men de fyra tornen i väster var bara en början. Nu har de blivit fem och i norr och öster strävar nya vindkraftsgrupper mot himlen. För att på kvällarna slippa se vindkraftverk blinka rött måste vi vända oss åt söder, i alla andra väderstreck är det rena tivolit.

En idyllisk, stilla landbruksbygd är förstörd och man kan fråga sig till vilken nytta? Eftersom inte kan undgå att ständigt se vindkraftverken kan vi inte heller undgå att se hur ofta de står stilla. Ibland blåser det för lite och ibland för mycket, vindkraftverk är tydligen känsliga saker.

Bygden skulle ju förses med el från dem, men hur ska bygden kunna koka kaffe och potatis när de står stilla? undrade jag och tog reda på det. Jo, då får bygden el från reservkraft, kraftverk som ständigt står beredda att producera den el som skulle kommit från de stillastående kraftverken. Det måste betyda att vindkraft så att säga kräver både livrem och hängslen, dvs dubbel uppsättning kraftverk, för att kunna fungera. Och det känns onödigt, dyrt och resursslukande.

När jag ser på alla vindkraftverk som omger oss, lika fula och störande stillastående som snurrande, ställer jag mig frågan – vad ska vi ha vindkraften till?

Ulla Henning