Pensionsfrågan i Almedalen

Pensionsfrågorna har hittills av de politiska partierna varit huggna i sten. Inget skall ändras, vi har världens bästa pensionssystem, har budskapet varit. De som drabbats av det har sett det på ett annat sätt, osäkerhet och över tid minskade pensioner i ett land som hyllar sin goda välfärd?

 Och pensionärsorganisationerna har flaggat för att frågan kommer att drivas i det kommande årets valrörelse. Av de skälen börjar nu partierna om än försiktigt ompröva sin dogmatiska inställning.

Årets Almedalsvecka visade på det. På tisdagen sa Lars-Arne Staxäng, Moderaternas man i pensionsfrågor, att man måste sänka pensionerna eller höja pensionsåldern eller höja avgifterna.

”Förmodligen är det en kombination som behövs”, Centerns representant Solveig Zander var av samma åsikt. En jättesensation. Den för alltid oförändrade avgiften (som inneburit att pensionerna sänkts med sviktande konjunktur) har varit en hörnsten i pensionspolitikernas resonemang.
På onsdagen krävde LO avskaffande av PPM-systemet (något som också drivs av SPF) och ville inte utesluta att avgifterna behöver höjas. LO aktualiserade också behovet att arbeta längre men pekade i sammanhanget på behovet av insatser för arbetsmiljö mm för att en sådan utveckling skall bli möjlig.

Det här ligger väl i linje med Ingemar Erikssons väl genomtänkta Pensionsåldersutredning.

Förre generaldirektören för Riksförsäkringsverket  KG Scherman, som själv som ledande tjänsteman var med i skapandet av det nu gällande pensionssystemet, är nu en av dess vassaste kritiker. Han har följande synsätt och förslag som utgångspunkt i skapandet av ett rättvisare och för en allmän välfärd långt mer rättvis pensionsordning.

Bland inkomsterna i statens budget finns den s.k. allmänna löneavgiften, som betalas på samma sätt som socialavgifterna, alltså enbart av arbetsgivarna, grundat på summan av de löner de betalar ut.  Den går in i statens budget utan att vara förbehållen någon viss utgift. Inkomsten från denna avgift är större än hela beloppet för återbetalning av den allmänna pensionsavgiften. Lämpligen förvandlas en del av denna allmänna löneavgift till arbetsgivaravgift till pensionerna, och ersätter de enskildas pensionsavgifter. Vi är därmed tillbaka till att pensionerna helt finansieras av arbetsgivaravgifter. Vilket de alltså redan idag gör, fast det är dolt.
Reformen ändrar inget för statsbudgeten, inget för arbetsgivarna och inget för de allra flesta löntagare. Men:
– Orättvisan att vissa inkomsttagare med låga inkomster i praktiken inte kan få del av skattelättnaden för sin pensionsavgift försvinner.
– Krångliga preliminärskattetabeller förenklas.
– Dagens orimliga sätt att informera allmänheten om vad pensionerna kostar kan avskaffas. I dag är budskapet till den som läser sitt skattebesked att hon inte betalar något för sin pension. Visserligen finns en pensionsavgift på en rad men samma antal kronor återkommer som en skatteminskning på en annan rad.
– Pensionärerna slipper det idag ganska spridda missförståndet att de är med och betalar de yrkesverksammas avgifter.
Dessa tokigheter har fått pågå i snart tio år! Det är ett av många bevis på att pensionsuppgörelsen tycks ha hindrat all vidare tankeverksamhet. Förhoppningsvis ser vi nu starten på en ny tingens ordning, där politikerna återupptar tänkande, nu i samspel med sina väljare.

 

2013.07.18

Jarl Strömbäck/SPI-Välfärden

Relingsvägen 22

89178 Bonässund

070-6727669