Mars månad är för de många som värderar de vita vidderna något av årets finaste månad. Och visst är det livsbejakande att i takt med en allt varmare sol, lapa ljuset och livsglädjen i backar och spår. Om man dessutom får göra det med pigga barn, beundra deras teknik och glädje i backarna, då är det mer än dubbel glädje.
Om det finns en smolk i den bägaren så är det väl det faktum att man med snart 7 årtionden i bagaget måste konstatera att den egna smidigheten möjligen är långt bättre i tanken än i verkligheten.
Häromdagen var det skollovsvecka, och undertecknad fick tillfälle att under några dar vistas i det vita med 7-åriga Tova. Det är förunderligt hur mycket som ändå sker i utvecklingen på bara året mellan 6 och 7. Nu åker hon riktigt bra längdskidor, även om lekfullheten ger utrymme för en och annan påhittad vurpa. Men när det kommer till de riktiga backarna, de som är en utmaning, då står hon stadigt och styr sina skidor väl.
Och i Sidsjöbackens olika nedfarter, där får Morfar trots en gedigen erfarenhet på skidor medge, att det går inte att hänga med i farten. Oförväget kastar hon sig ut i farter på det delvis isiga underlaget, jag inte vågar mig på.
Så i vår egna lilla tävlan får jag väl skryta med att än vara snabbare i spåren, men i backen där är hon den lilla vinnaren utan minsta tvekan. Det är härligt med vårvinter på vita vidder. Och fikat efter åkandet är lika gott som hälsans rosor lyser röda på Tovas kinder. Tack för de här dagarna i vår vackra natur.
2012.03.09
Jarl Strömbäck
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar