Vindkraften enligt KVA

 

 

På senare tid har ett antal inlägg i vindkraftsfrågan funnits i media. Med anledning av det kan det vara på sin plats att återigen tydliggöra vad KVA (Kungliga Vetenskapsakademin) med alla sina professorer kommit fram till.

Först då kanske en titt på vindkraftens effektivitet i relation till installerad effekt. Det som i vanliga fall kallas verkningsgraden, se nedan.

Svenska Kraftnät, som har det yttersta ansvaret för att det alltid är balans mellan elproduktion och elförbrukning i Sverige, gör varje år prognoser för kommande vinters effektbalans. I planeringen för att tillgodose detta elbehov med de elproduktionsanläggningar som beräknas vara i drift under prognosperioden räknar Svenska Kraftnät med att kärnkraft, vattenkraft och värmekraft har en tillgänglighetsfaktor på 90 % av den installerade effekten, d.v.s. de står för baselen.

För vindkraft tillämpas en tillgänglighetsfaktor på endast 6 %, vilket baseras på att man utgår från det minsta effektvärdet för vindkraften under 90 % av årets alla timmar (75 MW) dividerat med den totalt installerade vindkrafteffekten (1 250 MW);

En minst sagt usel verkningsgrad för vindkraften. När det sedan gäller kostnadseffektiviteten kan man läsa följande i KVA-s skrifter:

En förutsättning för att det skall vara lönsamt för vindkraftindustrin att satsa på en utbyggnad är det svenska elcertifikatsystemet. Det föreligger dock osäkerhet beträffande hur länge detta stödsystem kommer att finnas kvar i nuvarande form. Elcertifikatsystemet ger för närvarande ekonomiska förutsättningar för 25 TWh ökad förnybar elproduktion till 2020, men det är inte alls säkert att kraftproducenterna satsar just på vindkraft, särskilt när biokraft och biokraftvärme är förenade med lägre kostnader. Detta framgår av en av de mest fullständiga och relativt oberoende studier som gjorts av kostnader för elproduktion, nämligen EU-projektet CASES. Den fulla kostnaden (interna plus externa kostnader för hela livscykeln) för vindkraft är enligt CASES mer än dubbelt så hög som för biokraft och dubbelt så hög som för kärnkraft. Det är också värt att påpeka att vindkraftanläggningars livstid är förhållandevis kort (20 år), jämfört med nästan alla andra elproduktionsanläggningar. Totala kostnaden för vindkraftens elproduktion beräknas enligt CASES bli 6 eurocent per kilowattimme dvs. ca 60 öre som ett genomsnittspris för EU-länderna. Kostnaden för svenskproducerad el avviker enligt CASES inte nämnvärt från europeiskt genomsnitt. Analysen beaktar dock inte tillkommande systemkostnader, t.ex. för utbyggnad av kraftnät och reglerkraft. I Energiutskottets analys antas upp till 10 TWh kunna regleras med nuvarande tillgång på balanserande vattenkraft och existerande ledningsnät.

Mot bakgrund av ovanstående och den ytterligare argumentation som finns för den som vill söka på KVA, är det en seger för den akademiska hederligheten, att man tydliggör sina synpunkter.

Att sedan politikens oberäknelighet medför helt andra, och för medborgare och miljö märkliga beslut, är bara att beklaga.

2013.05.14

Jarl Strömbäck