Det har gått mer än 2 månader sedan valet till
riksdagen i vårt land. Åtta partier kvalificerade sig till medlemskapet i den
exklusiva församlingen. Ännu har ingen regering kunnat bildas, beroende på
motsättningar både i form av person och sakfrågor.
Den Liberala ideologin bygger på öppenhet och
försvar av yttrande och åsiktsfrihet. de båda partierna marknadsför sig som
landets mest liberala partier, så hur går ideologin ihop med partiernas val att
helt bortse från två av partierna i riksdagen. För många ter sig nog den
ekvationen svår att förstå.
Respekten för väljarna förefaller saknas helt,
nu handlar det istället om partiledningarnas strategiska synsätt, vilket
innebär att respekten för väljarnas val helt ser ut att lämnas därhän. Störst
fokus har under de senaste veckorna varit på de två mittenpartierna, Centern
och Liberalerna.
I den omröstning som den 14.11 hölls om
regeringsbildare, valde de två allianspartierna C och L att säga nej till
allianskollegan och moderatledaren Ulf Kristersson som ny regeringsbildare.
Därmed sprack också i grunden alliansen som företeelse, och kanske är det i
grunden bra. Prestigemässiga låsningar med tveksamt innehåll, inger inte
förtroende inför väljarna.
Återstår nu ytterligare någon vecka för att
söka finna en ny person villig att ta på sig uppgiften som statsminister, eller
att landet går till nyval. Ett nyval skulle mycket väl kunna innebära att ett
eller två partier försvinner ur riksdagen, både liberalerna och miljöpartiet
ligger kritiskt till i det sammanhanget.
Sannolikheten är nog större att liberalerna
och centern gör upp med Socialdemokraterna om en regering där de får
ministerposter som plåster på såren. Givet den utvecklingen skulle det
politiska landskapet få en tydligt “mitten-karaktär”, vilket borde vara
positivt för den politiska utvecklingen.
Politikens trovärdighet står på spel i det
land i Europa och världen, som allmänt har kännetecknats som tryggheten och
stabiliteten personifierad.
2018.11.15
Jarl
