Stilla
morgon på landets västra kust. Det våras, i rabatterna sticker vårblommorna upp
sina blad, och på enstaka håll syns också årets första blommor. Ljuset och
våren är här.
På annat
håll i landet kallas årstiden vårvinter. Också en härlig tid, med skidåkning i
backar och terräng. Och alla de stora tävlingarna har sina finaler under den
här tiden. När detta skrivs har just starten gått för det 93-e Vasaloppet. När
det 50-e Vasaloppet gick av stapeln fanns undertecknad med, liksom för
ytterligare 13 lopp. Lopp som lämnat många minnen, i huvudsak positiva. Men
också minnen av strapatser som tävlingen sent 80-tal när det kallaste loppet
någonsin kördes. Det var mer än -30 grader på delar av banan den dagen. Många
var de som inte klarade kylan och måste bryta. Men också lopp i strålande
solsken, som gjorde det väldigt svårt med spår och fäste. Den längsta tiden,
drygt 10 timmar slet undertecknad vid ett sådant tillfälle.
Annars är det
stor skillnad på då och nu. Med moderna maskiner kan man hålla spåren fina på
ett helt annat sätt än förr. Ändå blir det en väldig skillnad på spår
kvaliteten vi ser i TV när de bevakar de ledande åkarna, och hur det ser ut när
1000-tals åkare kört sönder spåren. Vasaloppets 90 km än en stor prövning för
de
flesta
motionärer, men också ett minne för livet.
Det moderna
livets stress och prestationsraseri kanske är del av också Vasaloppets succe.
Naturligtvis parat med den utomordentliga organisation som omhändertagandet av
alla åkande innebär. Att sova på golv i sporthallar eller skolsalar är legio
för de flesta av dessa 1000-tals åkare. Att stiga upp vid 4-tiden på morgonen
efter en natt med mycket lite sömn. Efter lite gröt vid 6-tiden eller tidigare sätta
sig i bussen för transport till startplatsen vid Berga by. Allt för att ta en
plats så långt fram i sin startgrupp som möjligt. Och sedan stå där och trampa
en timme eller mer innan starten går, för att sedan prestera under 8-12 timmar
som det gäller för så många.
Det är
vasaloppet för den stora massan av motionärer. För många den största fysiska
prövning man någonsin utsatt sig för. Men en prövning som alltid kan avbrytas
om det inte funkar. Någonstans mellan 5-10 % av de som startar varje år, bryter
loppet och tar bussen till Mora.Väl där väntar plastpåsen med kläder, buss till
en skola eller industri där man får duscha och en väl behövd måltid innan
hemresa med ännu ett minne man inte glömmer.
2017.03.04
Jarl
