De amerikanska primärvalen är över
och kandidaterna till presidentämbetet i världens viktigaste
demokrati, har valts. Sällan eller aldrig har de två kandidaterna
varit mer olika i synsätt och attityd. Å ene sidan den
republikanske kandidaten Trump, som svartmålar USA, underblåser
undergångsstämningar och hävdar att “endast han kan göra
Amerika starkt igen”. Å andra sidan Clinton som med stöd av Obama
och många fler hävdar att USA är ett mycket starkt land i alla
avseenden. Militärt, ekonomiskt och välfärdsmässigt, och man lyfter
fram siffror som pekar på stöd för den uppfattningen.
I media börjar nu en granskning av
kandidaterna som tidigare saknats. Såväl Washington Post som New
York Times lyfter nu frågan om utvecklingen i världen och USA har
likheter med Europeiskt 1930-tal. Om Trump är en modern variant av
Mussolini-typ, eller för att vara mer modern, en amerikansk variant
av den turkiske ledaren Erdogan. Och om Trump har något intresse av
att uppehålla den maktdelning som den amerikanska konstitutionen
förutsätter.
Kampen om presidentämbetet, kommer att
i grunden handla om styrelsesättet i USA, så börjar alltfler att
tolka uttalandena från de två partiernas konvent. Trump hävdar
rätten att framställa sig som frälsare av ett land i kris. “Endast
han” kan rädda landet ur den krisen.
Clinton kommer att betona USA-s styrka
nu och historiskt, och att den bygger på det styrelsesätt
konstitutionen förutsätter. Och med den bakgrunden visa på de
framsteg som gjorts och görs för att bredda demokratin och välfärden
för de stora massorna.
Förvisso finns det områden vilka
borde vara självklara förbättringsområden i USA.
Vapenlagstiftningen borde omedelbart vara en sådan fråga, men den
undviker Trump av rädsla för att stöta sig med vapenlobbyn. När
det gäller arbetslösheten så har den minskat under Obamas senare
år, och efter den kris han fick ärva efter tidigare republikanske
presidenten George Bush.
Den kommande valrörelsen blir mycket
viktig, kommer den att avgöra om
den amerikanska konstitutionen skall överleva? Den varningen gav Ted
Cruz i sitt tal vid republikanernas konvent, och den uppfattningen
lyfts nu också av ledande amerikanska media.
Dags nu att granskningen av de två
kandidaterna, deras vandel och deras mål blir föremål för
verkliga analyser. Tiden för ett cyniskt och infantilt spel om
framtiden är över. Nu måste nationell och internationell säkerhet
och trygghet vara måttstocken i granskningen av kandidaterna till
världens viktigaste ämbete.
2016.07.30
Jarl
