Onsdag kväll
tidig november. Vädret är milt men också fuktigt på vägen till kvällen konsert.
Väl framme vid konserthuset samlas folk i alla åldrar utom de allra minsta. När
dörrarna stängs och musiken från de 110 symfonikerna spelar upp, är lokalen
nästan full med sina ca 1000 sittplatser. En högtidsstund i musikaliskt
meditativ mening blir facit av de ca 2 timmarna i musikens tempel.
Ute och
tillbaka i verkligheten kommer tankarna smygande. Kvällens upplevelse bar
vittne om det mångkulturella samhället, med namn som Sibelius, Mendelssohn och
Brahms på repertoaren, och deltagande musiker och dirigent också med namn av
internationell prägel. Så ser den verklighet också ut, i vart fall i större samhällen
där årtionden av tillflöde av nya svenskar gjort att vi snart är 10 miljoner i
vårt land. Tänk bort alla som idag är 1-a generations eller 2-a generations
svenskar, de som kommit efter 1960 och deras barn, och vi skulle ha varit 2
miljoner färre. Hade vi varit ett rikare och bättre land? Hade välfärden varit
bättre? Få seriösa forskare skulle svara ja på den frågan, desto fler skulle
förkasta hypotesen.
Ändå brändes
flyktingförläggningar också på 80-och 90-talen. Och krypskyttar i Stockholm och
Malmö var sin tids självpåtagna bödlar, med döda och svårt skadskjutna människor
på sitt samvete.
I dagens
post låg ett upprop om en folkomröstning mot invandringen till vårt land.
Utställare vår ett av våra riksdagspartier, ett parti som gjort kampen för ett
etniskt rent Sverige till sin huvuduppgift. Stanken från tyskt 30-tal och dess
rastänkande går inte att ta miste på. Man fiskar i grumliga vatten, och man får
många napp.
Dagens
flyktingvåg till vårt land är inget som tillkommit av en slump. Vi har efter årtionden
av arbetskraftsinvandring och senare stöd till de som flytt krig och elände,
skaffat oss positionen som det goda landet. Landet som kan ge chans till en ny
framtid, och de uppoffringar som vägen dit innebär är man beredda att ta. Även
med livet som insats.
Och i media
skärps motsättningarna mellan de som ser möjligheterna i den utvecklingen, och
de som enbart ser hoten i det skeendet. Nu förstärkt av ett riksdagsparti som
front, och med en svans av skribenter under pseudonymer som bombarderar kreti
och pleti med sina synpunkter via sociala media eller riktade mail.
I den här
kampen ligger mycket av trovärdighet, värdegrund och framtid i vågskålen.
2015.11.05
Jarl
1 kommentar:
“Vi förstår Hans vägar bättre ovan där” – textrad ur Ovan där, Ivar Lindestad.
Kanske var det därför han tittade ut medan regeringsplanet flög över Sverige, för att få ner en vägbeskrivning till Hans vägar och då inte Hans Majestäts vägar utan han som i sin allsmäktiga klokhet och vishet visste mest och bäst. Alla Hans vägar bär i Fredrik Reinfeldts kartbok till de oändliga fälten och de oändliga skogarna…
Den 7 december 2014. Aftonbladet snappar upp en intervju med Fredrik Reinfeldt i danska Politiken. I sin oändliga vishet och med sin eviga klokskap berättade Reinfeldt att han inte för allt i världen kunde förstå de och dem som säger att Sverige är fullt. “Jag flyger ofta över den svenska landsbygden. Det finns oändliga fält och skogar. Den som hävdar att landet är fullt måste visa var det är fullt.”
Den 5 november 2015. Nästan på dagen 11 månader efter det att mäster Reinfeldt så generöst har levererat lösningen på alla aktuella och kommande problem med flyktingmottagande så kliver landets migrationsminister Morgan Johansson fram i rampljuset. Morgan ser inte de oändliga fälten och de oändliga skogarna, kanske på grund av dimma eller mörker. Kanske på grund av att Morgan har börjat inse problemen med att få flyktingar att kliva av bussar i samhällen i de oändliga skogarna, som Limedsforsen, Åsele eller Örnsköldsvik. Hur skulle det då bli eller vara om bussen stannar mitt i den oändliga skogen eller mitt på det oändliga fältet…?
“De som kommer hit får vara beredda att lösa sitt boende på egen hand… – Vi har nu nått gränsen” säger migrationsminister Morgan idag och lägger till “den svenska situationen är så pass ansträngd att de som kommer hit måste överväga om de i stället ska stanna där de är.” Men de oändliga fälten och skogarna då?
Jag tycker att migrationsministern bör ringa Reinfeldt för en lunch eller en fika, be Reinfeldt att ta med sig kartboken och visa var han har sett de oändliga skogarna och fälten under sina utflykter ovan där. Det skulle kunna bli en politisk variant av “Snillen spekulerar” där det ena snillet vägrar att se problemen och det andra snillet vägrar att se vad som behöver göras…
Ovan där randas morgonen? Eller randas skymningen för välfärdslandet Sverige?
Skicka en kommentar