Så är det då
exemplifierat än en gång. Det som i politiken kommit att kallas en
pudel, en helomvändning i givna ståndpunkter. Det leder till
sviktande trovärdighet i det politiska systemen, och det skadar
förtroendet för politiken och dess företrädare.
För kort tid sedan lyftes
här i bloggen politikens trovärdighet. Nu har den självklara
uppfattningen hos den politiska majoriteten, att vårt land kan ta
mot och också skall göra det, den ström av människor som vill
finna en fristad i vårt land, plötsligt inte legitimitet längre.
Inom loppet av ett par dygn kastas den politiska kartan om.
Gränskontroller uppförs, färjorna skall stoppa alla utan giltiga
identiteter. Och med vetskap om att just den frågan är en
nyckelfråga, så kommer tillströmningen att strypas.
Rätt eller fel återlämnar
jag till läsarna att avgöra. Ur skribenten synpunkt visar det sig
än en gång att politik som bygger på alltför mycket av visioner
och idéer, förr eller senare kolliderar med verkligheterna. Vare
sig det är flyktingfrågan, vindkraftens utbyggnad och
energipolitiken eller klimatfrågorna.
Politik är att vilja, men
också att välja. I båda fallen hjälper kunskap och vetenskap som
en grund väl så viktig som de flygande visionerna. Detta oberoende
av om man drömmar om det 1000-åriga riket med dess galna visioner,
eller ett litet lands storhetsdrömmar om den absoluta humanitära
stormakten.
Än är vi bara i
inledningsfasen av en process som kommer att svida och på verka
självbilden av vårt land. Både i egna ögon och andras. Och kampen
om utrymmet och välfärden mellan de som har och de som inte har
kommer nog dessvärre att hårdna.
I det sammanhanget visar
den hittillsvarande utvecklingen att de som kommer att få bära den
tyngsta börden, kanske blir våra vårdbehövande och äldre. Någon
och några kommer att få stå tillbaka i utvecklingen, det visar
inte minst resultatet av den för 15 år sedan förändrade synen på
pensionssystemet.
Och att riksdagens män och
kvinnor som enda grupp i samhället valt en egen gräddfil i ett
alldeles eget och förmånligt pensionssystem är tyvärr
betecknande.
Också i vårt land
korrumperar makten.
2015.11.13
Jarl
1 kommentar:
Han jagar runt som en stressad hamster i ekorrhjulet. Ena stunden i Trollhättan för att hedra offren för våldssverige. Nästa dag för att dela sorgerna med Merkel i Tyskland. Sedan till Island för att få på pälsen av övriga nordiska länder. Och sen till Malta, långt borta när härom dagen de verkningslösa gränskontrollerna slår till. Så, med allt mer förvirrade TV-framträdande med robotmässiga försäkringar om ansvar, tydlighet, kontroll, ordning och reda. Fasthet inför alltmer för nationen avgrundslika ”utmaningar”.
Ingen tror honom. Svenska folket ser det han inte vill se och ger honom bottenbetyg. Sex av tio väljare anser att han gör ett uselt jobb. Några få procent ger honom godkänt. Att Socialdemokraterna inte tappar lika mycket i opinionen kan han tacka sina företrädare för. Minnet av Per Albin, Erlander och Palme lever starkt bland sossetrogna väljare. Trots hans beroende av Arnstad, vänstern och Miljöpartiet tycks de tro att han kan föra socialdemokratisk politik som den var förr när det svenska folkhemmet var prioriterat.
Han står inför så ofantliga problem att han borde få chansen att dra sig tillbaka för att få tid att tänka. Ingen av kvinna född kan klara en sådan belastning utan att det påverkar omdömet.Jag kan förstå om han idag bittert ångrade sitt beslut att bli partiledare för socialdemokraterna. Men, det var då det. Idag drömmer han nog sig tillbaka till tiden som ordförande för Metall-facket. Nära nog samma lön som statsminister, men med bara en sammandrabbning vartannat år.
Jag såg honom igår i TV, när Han, iklädd rollen som landsfader för det svenska folket, fördömde händelserna i Paris. Hela hans, av andra ansade och välpolerade yttre, gav bilden av en man på fel plats i en allt för stor kostym.
Jag kan tycka uppriktigt synd om honom i hans febrila jakt på rollen som den suveräne, upplyste landsfadern för ett allt mer upproriskt och allvarligt oroat folk. Men det drabbar detta folk med kuslig kraft när han uppenbart inte är vuxen ambitionen och uppgiften.
Att maktmänniskor inte kan inse sin egen begränsning har tidigare i historien lett till outsägliga lidanden för dem som godtroget gett dem sitt förtroende. Att skylla dåliga nyheter på budbäraren och förkasta kloka råd från oliktänkande är också utmärkande för det politiska övermod och storhetsvansinne som tidigare lett till samhällens sammanbrott.
Resan har startat och vi har börjat få upp farten...håll i er gott folk framöver!Se till att se över era tillgångar och placera dem säkert. Nu styrs skeppet av ingen, navigatören och besättningen har tagit ledigt "för egen tid", vinden är god, färdkarta saknas och kompassen ur funktion.
Skicka en kommentar