Onsdag kväll
tidig november. Vädret är milt men också fuktigt på vägen till kvällen konsert.
Väl framme vid konserthuset samlas folk i alla åldrar utom de allra minsta. När
dörrarna stängs och musiken från de 110 symfonikerna spelar upp, är lokalen
nästan full med sina ca 1000 sittplatser. En högtidsstund i musikaliskt
meditativ mening blir facit av de ca 2 timmarna i musikens tempel.
Ute och
tillbaka i verkligheten kommer tankarna smygande. Kvällens upplevelse bar
vittne om det mångkulturella samhället, med namn som Sibelius, Mendelssohn och
Brahms på repertoaren, och deltagande musiker och dirigent också med namn av
internationell prägel. Så ser den verklighet också ut, i vart fall i större samhällen
där årtionden av tillflöde av nya svenskar gjort att vi snart är 10 miljoner i
vårt land. Tänk bort alla som idag är 1-a generations eller 2-a generations
svenskar, de som kommit efter 1960 och deras barn, och vi skulle ha varit 2
miljoner färre. Hade vi varit ett rikare och bättre land? Hade välfärden varit
bättre? Få seriösa forskare skulle svara ja på den frågan, desto fler skulle
förkasta hypotesen.
Ändå brändes
flyktingförläggningar också på 80-och 90-talen. Och krypskyttar i Stockholm och
Malmö var sin tids självpåtagna bödlar, med döda och svårt skadskjutna människor
på sitt samvete.
I dagens
post låg ett upprop om en folkomröstning mot invandringen till vårt land.
Utställare vår ett av våra riksdagspartier, ett parti som gjort kampen för ett
etniskt rent Sverige till sin huvuduppgift. Stanken från tyskt 30-tal och dess
rastänkande går inte att ta miste på. Man fiskar i grumliga vatten, och man får
många napp.
Dagens
flyktingvåg till vårt land är inget som tillkommit av en slump. Vi har efter årtionden
av arbetskraftsinvandring och senare stöd till de som flytt krig och elände,
skaffat oss positionen som det goda landet. Landet som kan ge chans till en ny
framtid, och de uppoffringar som vägen dit innebär är man beredda att ta. Även
med livet som insats.
Och i media
skärps motsättningarna mellan de som ser möjligheterna i den utvecklingen, och
de som enbart ser hoten i det skeendet. Nu förstärkt av ett riksdagsparti som
front, och med en svans av skribenter under pseudonymer som bombarderar kreti
och pleti med sina synpunkter via sociala media eller riktade mail.
I den här
kampen ligger mycket av trovärdighet, värdegrund och framtid i vågskålen.
2015.11.05
Jarl
