Idag (30.11) inleds ännu en
klimatkonferens, denna gång i det terrordrabbade Paris. Mönstringen
av polis och militär är en del av tidens tecken, den är
omfattande. Nästan som om landet var i krigstillstånd.
Sannolikheten att något attentat skall ske efter senare tids jakt på
de inhemska terroristerna är nog liten. Om de finns ligger de nog
mycket lågt för närvarande.
Och vad gäller klimatkonferensen så
ifrågasätts dess utgångspunkter alltmer och av alltfler även
bland de med professionella kunskaper på området. De
befolkningsmässigt största länderna i världen, Indien och Kina
delar tydligen inte den dramatiska undergångsyn som präglar stora
delar av västvärlden. Tanken på att den globala uppvärmningen
skall bli så omfattande att den kommer att göra mänskligt liv på
jorden omöjligt på sikt.
Mot den uppfattningen står de som ser
en gradvis uppvärmning och växthusgaserna som positiva, i den
meningen att de stimulerar växtlivet, skördarna blir större och
har ökat kraftigt enligt officiell statistik. Det är också anledningen
till att vi hittills klarat försörjningen för jordens befolkning
trots de undergångsprofetior som funnits åtminstone de senaste 50
åren.
Och variationer med varmare och kallare
perioder i jordens långa historia har varit återkommande. Så vad
är reella hot, och var ser vi möjligheterna?
Naturligtvis är det bra om vi kan
återvinna de material vi förbrukar. Att vi kan göra biogas och
gödsel av biologiskt avfall. Och på samma sätt återvinna metaller
och fibrer. Här finns ju enorma potentialer för utveckling. Och
visst är det bra att vi genom energisnålhet kan spara på genuina
resurser, exempelvis de fossila tillgångarna i form av oljor och
kol. Och visst vore det en verklig framgång om vi kunde få slut på
förstörandet av de stora urskogsområden, vilka fungerar som
jordens lungor och är nödvändiga för planetens överlevnad.
Så i hela den här debatten, där
propagandan spelar en nyckelroll, har många sina egna uppfattningar.
Uppfattningar som genom sin komplexitet sällan bygger på egen
kunskap, desto oftare på inmatade uppfattningar man sedan rapar upp.
Just därför ser vi nu en trend att forskare och experter går
samman i grupper där man vill försöka att tränga genom
mediabruset med de uppfattningar en oberoende forskning och vetenskap
kan bidra med.
Oberoende i den meningen att man inte
avlönats med pengar eller befattningar för att driva en specifik
synpunkt. I demokratins namn är det utomordentligt viktigt och bra
att de framtidsfrågorna ges en allsidig belysning.
Kanske är det med detta som med så
mycket annat, att vissa ser hot där andra ser möjligheter, och att
bakom de fasaderna döljer sig starka ekonomiska intressen.
2015.11.30
Jarl
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar