måndag, november 16, 2015

Extremismens pris



 Helgens händelser i Paris kan inte gå okommenterade också i den här bloggen. De utgör ännu ett bevis för tesen att extremisten skyr inga medel för att nå sina mål. Död, ödeläggelse utan annan koppling till de som drabbas än att just skada.


Då kan målen vara en skola i Trollhättan eller restauranger eller en konsertlokal i Paris. Extremism har inget med demokrati att göra. Extremisten värdesätter inga andra grunder för sitt handlande, än de man skapat för att legitimera sina våldsdåd. Därför måste också extremisterna exkluderas från det demokratiska samhället och dess synsätt.

Massmördaren Breivik

Det demokratiska samhället bygger på delade värderingar, och respekt för människovärdet, liksom problemlösning utan våldsinslag. Allt de som extremisten betraktar som förhatligt och svagt.


Dessbättre visar all erfarenhet att de extrema rörelserna faller samman förr eller senare. Utan att gå alltför långt tillbaka i tiden, kan man erinra sig de mordband som under namn som ”Rote arme fraktion” och liknande i Tyskland och Italien för något årtionde sedan spred skräck omkring sig.'


Nu förefaller även de stora elefanterna gå in för att krossa IS. När Ryssland gör det, så är det del av deras långsiktiga plan. Man vill inte ha en spridning in i sina områden i södra delen av det som är det ryska imperiets svaga flank. Länder som Tjetjenien och Ingusjien, liksom stan-länderna. Länder där inflytandet från IS mycket lätt skulle kunna spridas, och bli till en svårsläckt brand.


Ur den verkligheten ser vi nu hur USA och Sovjet går in för att krossa IS, och därmed gör ett jobb som på motsvarande sätt besparas EU och dess länder.


Historia skrivs på många sätt, det som nu sker är också historia. Vi kanske ser börja på slutet för rörelsen IS, och dess dröm om kalifatet. Men det kommer inte att stoppa människor från att söka en ny framtid i de demokratiska fria länderna.


Kaos har alltid skapat folkvandringar, den folkvandringen kommer att fortsatta länge än. Vi kan bara stoppa den genom att hjälpa till att skapa drägliga förhållanden för de som flyr i deras hemländer.



2015.11.16

Jarl

1 kommentar:

Harald Öberg sa...

President Hollande höll tal inför kongressen igår. En liten del av talet handlade om att Frankrike avser att åberopa Lissabonfördragets paragraf 42.7. Frankrike och Hollande avser använda denna paragraf då man tolkar fredagens terrororgie i Paris som att Frankrike har blivit utsatt för ett väpnat angrepp.

Nyheten är betydelsefull då Frankrike med detta slänger fram sitt ess ur skjortärmen. Enligt paragraf 42.7 så är samtliga EU-medlemmar skyldiga att ställa upp på Frankrikes sida “med alla till buds stående medel”. Om Sverige tar sin säkerhetspolitiska solidaritet på allvar så innebär det att vi redan nu eller inom kort kan avveckla det där mantrat om att vi har levt i fred i över 200 år. Om Sverige gör det som EU och Frankrike förväntar sig så är vi snart inblandade i ett krig med ”kalifatet”…

Sveriges regering kan ju välja att tolka det där med alla till buds stående medel lite som man vill. I en regering som knappt håller ihop så lär ju svaret om vad “med alla till buds stående medel” innebär bli olika vilket statsråd man frågar.

Fråga statsminister Löfven så kan svaret bli “Det där är bara käbbel, och det vet Hollande. För det första så vill vi ha ordning och reda i Mellanöstern. Och fred. För det andra så startar vi en utredning om vad “alla till buds stående medel ” är. Utredningen skall ledas av Thage G Petersson och vara klar senast halvårsskiftet 2019. För det tredje är det vårt ingångsvärde att alltid ställa upp när omvärlden kallar, men det blir då… då… då efter 2019 när utredningen är klar.”

Fråga utrikesminister Wallström så lär svaret bli “Vi känner med det franska folket och avser dra vårt strå till stacken. Det bästa vi kan göra är att slå hårt mot radikaliseringens rötter. Därför kommer regeringen att föreslå att Flygvapnet får i uppdrag att bomba Knesset, för att skapa nytt hopp i Mellanöstern.”

Fråga “vice” statsminister Romson och svaret kan mycket väl bli “Vi kommer att göra vad vi kan och med alla till buds stående medel, så länge det inte påverkar kommande klimat-toppmöten på ett negativt sätt.”

Fråga bostadsminister Kaplan och han kommer med till visshet gränsande sannolikhet föreslå att med alla till buds stående sprängmedel spränga sönder vartenda ett av de minnesmärken som finns i norra Finland till den Svenska Frivilligkårens minne.

Fråga kulturminister Bah Kuhnke och svaret kommer ofrånkomligen att bli “Det är en viktig fråga, tycker jag.”

Fråga framtidsminister Kristina Persson om hur vi med alla till buds stående medel kan knäcka terroristerna i Mellanöstern och hon kommer nog att börja prata om minnen, strategier och händelser från Korstågen som hon bevittnade på plats.

Fråga försvarsminister Hultqvist och det kommer att bli det vettigaste svaret du kommer att få från regeringen, om att alla till buds stående medel är så väldigt lite här och nu att de i kampen mot ”kalifatet” kommer att vara som att försöka släcka en storbrand med ett kryddmått vatten.

Cynisk? Det är mina erfarenheter av svenskt ansvarstagande som slår igenom i illa dolt förakt. Med alla till buds stående medel kan ju vara väldigt lite, om man bara anstränger sig.