Så var det då dags efter årtionden
av tveksamhet. Dags för det parti vars namn uppstod ur
folkhemstanken för så länge sedan, och som skulle bli folkets
parti att byta namn. Folkhemmet blev ett begrepp vi vant oss vid att
acceptera, och folkpartiet var under ett par årtionden det ledande
oppositionspartiet, men fick aldrig chansen att regera av egen kraft
med egen majoritet.
Det är lätt att förstå den
frustration som kommer av en utveckling, där man tror sig ha de goda
idéerna, men ändå ser sig omsprungen i valen av partier man inte
delar synsätt med. Och i helgens landsmöte (22.11) valde man att
slutligen erkänna sitt misslyckande. Man blev inte folkets parti,
man har successivt blivit ett av flera småpartier, vilka för en
ständig kamp för att undvika 4-procentspärren.
Partiet hävdar sin liberala profil och
bakgrund mer än kanske något annat parti. Men i verkligheten
omfattas liberala synsätt av de flesta partier, grundsatsen från
den franska revolutionens 1700-tal om frihet, jämställdhet och
broderskap lever än, åtminstone retoriskt. Frågan är emellertid
hur mycket de värdena hedras egentligen. Den frågan prövas i
högsta grad i vår tid, med flyktande människor som knackar på vår
dörr med önskan om hjälp.
För partiet som nu vill kalla sig
liberalerna återstår mycket av arbete. Åtta år av regeringsarbete
2006-2014 förpassade partiet till platsen som skolpartiet som
misslyckades i sitt uppdrag, så ser nog flertalet väljare på den
frågan. Nu väljer en trött och sliten partiledning att vid sidan
av namnfrågan satsa på försvarsfrågan, och därmed indirekt också
på nationalismen. På vilket sätt det gynnar den liberala tanken må
väljarna få grunna över.
Vår tids utmaningar i global mening är
oändligt mycket större än att stanna vid det egna landets gränser,
eller på den egna gatan. Den förskjutning av välstånd som skett
under efterkrigstiden har skapat vinnare och förlorare, och är
också den direkta orsaken till flertalet av de konflikter som
eskalerat till våld och folkvandringar. Det ligger inget konstigt i
det, endast simpel logik.
Återstår för liberalerna att
definiera vad man menar med liberal solidaritet, frihet, jämlikhet
och broderskap i global mening. Vågar man lyfta de frågorna har man
kanske en framtid, annars får man nog finna sig i rollen som det
lilla partiet utan egentliga idéer, i politikens utkanter. Och de
liberala idéerna får drivas av de många kunniga och pålästa
debattörer som har lämnat partipolitikens tvångströja.
2015.11.26
Jarl
(Ombud i 4 Ftp landsmöten 90-00 talen)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar