Kommunen norr om skogen har problem
med sjunkande befolkningssiffror. Ett par hundra per år har nedgången varit
under de senaste 20 åren i snitt. Bland annat därför har man öppnat upp för de
många ur olika delar av världen som söker trygghet och framtid i vårt land.
Det gjorde också den unga kvinna som i
maj 2011 med sina barn, 3 och 6 år gamla kom till kommunen från en annan
världsdel, Afrika. Med sig hade hon förutom sina barn också de synsätt på
familjens värde och vikt som alltid finns, i synnerhet i länder där tryggheten
inte bärs av det allmänna, utan av den egna familjen, de egna nätverken.
Maj 2011 kom hon till Örnsköldsvik, i december
samma år tog myndigheterna från henne barnen av skäl hon inte anser sig förstå
av lokaltidningen att döma.
Att hon sedan i sin förtvivlan
uppträtt störande och kanske hotfullt inför den personal hon anser har ansvaret
för kidnappningen av hennes barn, borde inte förvåna. Den i grunden fullt
förståeliga reaktionen har hon fått sona genom att tillbringa sommaren i
fängelse.
Desto mer förvånande är att den kommun
som tar på sig ansvaret för grupper av invandrare, inte också tar på sig
ansvaret för att de får den hjälp som krävs för att finna sig tillrätta i den
totalt annorlunda miljö som vårt land är jämfört med länderna vid ekvatorn.
Nu vill den unga kvinnan och modern av
ÖA att döma inget hellre än att hon får tillbaka sina barn, och en biljett
tillbaka till Afrika. Om nu den avhumaniserade förvaltningen känner något
ansvar, borde det önskemålet omedelbart beviljas och medel till biljetterna
ställas till förfogande.
2012.09.03
Jarl Strömbäck
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar