Det är
sommarmorgon på ön med de tre sunden. Bryggan är full av båtar. Gårdagskvällen
var lugn som det brukar vara här ute. I butiken tycker man att säsongen så här
långt varit bra, trots vädret. De trogna gästerna kommer.
Nu på
morgonen sover ännu båtarnas besättningar. I segelbåten Kalejja ligger en ung
kvinna som om ett par månader skall föda mitt tredje barnbarn om allt går väl.
Hon har haft sin särskilda väg genom livet. Född i den kurdiska delen av
Syrien, blev hon tidigt medveten om diskriminering och personkult. Våld och
förtryck var en normal del av de många samtal som fördes i det personliga
rummet. I det offentliga rummet var sådana samtal mycket farliga.
Unga
kurdiska pojkar som tvingades rycka in i det militära, kom inte sällan hem döda.
De hade ”förolyckats”under övning, ett sätt för regimen att göra sig av med
potentiella motståndare. Vägen till trygghet för den unga kvinnan, liksom för
så många andra, blev vägen ut ur sitt land, sitt hem, sina rötter. Här har hon
som duktig företagsledare, som återkommande radiopratare i ”Tankar för dagen”,
nu en egen plattform att stå på för att ge uttryck för sina tankar.
Nu rasar
kampen om Syriens framtid med stora blodsoffer. Förtrycket av människors rätt
att tänka fritt, mötas fritt och uttrycka sina tankar har inte längre de breda
massornas acceptans. Vi i den stora fria världen har i utvecklingen ett ansvar
att stödja de demokratiska krafterna, demokratin utmanas ständigt av de som
vill kväsa den.
Så sent som
i förra veckan infördes i Ryssland nya lagar, vilka i allt väsentligt syftar
till att kväsa oppositionen i landet. Mötesfrihet och föreningsfrihet
begränsas. Miljonböter kan utdömas för kritik av ledarskapet i landet.
Putinismen är på väg att föra landet bort från den Glasnost som Gorbatjov
skapade när sovjetstaten föll.
Att Ryssland
nu så hårt engagerat sig i försvaret av den syriska ledningens överlevnad
bekräftar tesen att lika barn leka bäst.
Återigen,
det goda ledarskapet ser värdet av kritik, det självgoda ledarskapet blundar
för kritiken, det auktoritära ledarskapet ser kritik som ett hot, och
straffbelägger den.
Tre steg på
en törnbeströdd väg bort från demokrati
2012.07.17
Jarl
Strömbäck
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar