Rötmånadshistoria

Det borde vara en rötmånadshistoria, men är det inte tyvärr. I år likt tidigare år återkommer det, nu i allt högre grad. Allt mer kommersialiserat, den årliga bärplockartragedin. Människor som lurats hit av skrupelfria personer, också i vårt land. Personer som drar nytta av det trasproletariat som söker ”guld” där inte ens den mest arbetslöse svensk tycks vilja engagera sig.

Det fanns en tid när vårt land kännetecknades av starka medmänskliga krafter. När människovärdet var satt i centrum, inte exploaterandet av detsamma.

Nu blundar myndigheter och rättsväsende för eländet, som år efter år hamnar på medias förstasidor. Och problemen vräks över på kommuner och boende som finns i de områden där bärplockarna drar fram med sina misslyckanden, sin misär. Och polisen bläddrar förstrött i de buntar med anmälningar över inbrott i stugor i skogslandet som är del av problematiken.

Naturligtvis finns i denna ekvation de som drar den stora nyttan av de stora misslyckandena, dit hör bäruppköparna som naturligtvis inte har egna anställda bärplockare. Dit hör också den industri som frodas i dess förlängning, bären används inte bara som livsmedel, de används i läkemedelsindustrin, i kosmetikaindustrin för att nämna ett par andra branscher. Lobbygrupperna som agerar för att skydda eländet måste vara starka eftersom det tillåts fortgå.

Så en liten snabb kalkyl för läsarna att begrunda. Den ”garantilön om 20 000 sek” som utlovats likt en dimridå i de här sammanhangen är intressant. Låt oss anta att plockarna likt vanliga löntagare skall ha fria lör.-och söndagar. Det innebär 22 arbetsdagar inklusive resor per månad, ca 1000 kronor skall plockas in per dag. Med ett pris på ex, vis 8 kr/kg bär innebär det att 125 kilo/motsvarande 250 liter per dag, samtliga arbetsdagar i månaden skall plockas för att uppfylla lönekvoten.

Var och en som varit ute i skogen vet att det inte är möjligt. Så fortsätter tragedin, och kryddas nu också med konflikten med jägarna. Nu är deras rätt att bedriva jakt bortprioriterad, på annat sätt kan man knappast förstå det besked från departementet undertecknad tog upp i bloggen ”säkerheten i skogen”.

31.07.2012

Jarl Strömbäck/SPI