Det är dags att glänta på dörren till Vanstyrets politik igen. Kampen om sanningen och trovärdigheten i kommunen norr om skogen går vidare. Det är tungt att simma mot strömmen. Alltför många tröttnar, de orkar inte stå mot de bannor, den fatwa som trummas ut från maktens centrum. Det är synd, för demokrati byggs av respekt för också avvikande synsätt.
En person som orkar simma mot den officiella strömmen, har inlämnat nedanstående text som ett medborgarförslag till kommunstyrelsen. Eftersom man i vintras ändrade spelreglerna så att medborgarförslag inte behöver tas i fullmäktige längre, riskerar obekväma förslag att hamna i en för ändamålet lämplig frysbox.
Av det skälet ger jag gärna skrivaren utrymme i mina bloggar. Läs och glöm inte att Svensk kommunrating liknat kommunen norr om skogen med den grekiska tragedin.
Medborgarförslag
Bakgrund.
Det sämsta som kunde hända SEKAB var att kommunerna som nu
är huvudägare gick in som aktieägare i bolaget. Kommunernas politiska ledningar
var okunniga och svaga och hade inte någon egen idé om styrning. De
ursprungliga målen, som fullmäktige röstade för 2005, var att hindra att SEKAB
såldes till ett företag som möjligen skulle flytta bolaget till annan ort.
Därmed ansåg man att tillverkning av etanol från skogsråvara kulle kunna byggas
ut i Övik så att FoU kunde fortsätta och nya arbetsplatser skulle skapas. Man
skulle kunna argumentera att en stärkning av arbetsmarknaden skulle kunna
uppfattas som nytta för kommunens medlemmar.
Beslutet om att genom SEKAB satsa på den lokala
arbetsmarknaden, teknik och lokal produktion fattades i fullmäktige med stor
majoritet. (Ägaren av denna blogg reserverade sig vid beslutstillfället) Beslutet stred trots enigheten mot kommunallagen och EU 107.1 .
Redan året därpå tappade kommunens ledande politiker allt
förnuft och beslutade att i stället för att satsa på arbetsplatser och
produktion lokalt att satsa på arbetsplatser och produktionsanläggning i Polen.
Kommunen beslutade t.o.m. något så bisarrt som att, i stället för att utnyttja
den teknik som forskades fram i Örnsköldsvik, finansiera köpet av en
tillverkningslicens för helt andra processer från ett företag i USA. Kommunen
finansierade en rad insatser i Polen som syftade till att försämra SEKABs
konkurrenssituation i Örnsköldsvik. Dessutom anslogs pengar till Polen som
gjorde att det ekonomiska utrymmet för de planerade investeringarna i
Örnsköldsvik försvann.
Kommunens politiker trängde undan möjligheterna att
genomföra det som var målet med kommunens engagemang i SEKAB. Ni får förlåta
men varje gång jag sätter mig och skriver om det som inträffat med SEKAB här i
kommunen så flimrar frågan framför ögonen, ”Hur dum får man bli egentligen?”
Inget beslut fattades i fullmäktige om att makulera de
ursprungliga planerna om lokala insatser för att i stället inrikta SEKABs
verksamhet på internationell handel, utländska fabriker och arbetsplatser i
andra länder.
Olyckan för SEKAB när kommunen trädde in som delägare var
att dörrarna öppnades för en rad lån och krediter för att rädda nödlägen så att
företaget inte behövde vidta vettiga åtgärder för att hålla nere kostnader. SEKABs
ledning kunde trots förluster, knaper kassa och dålig kredit-rating fortsätta
med sanslöst vidlyftiga jordbruksprojekt i Afrika.
Olycka nummer två var att kommunalt delägande också öppnade
dörren för Per Carstedt. Han hade hallucinationer om ett etanolimperium, inte
nödvändigtvis för SEKAB, absolut inte för kommunen utan huvudsakligen för honom
själv. För Carstedt fanns inga logiska stopp, som t.ex. att inte investera när
man inte har pengar. Han styrde och ställde som i trans.
De fyra delägarna i EcoDevelopment in Europe AB (fd Jan
Lindstedt AB) hamnade på, eller tog sig, de viktigaste positionerna i SEKAB. Per
Carstedt som koncernchef, JO Backman som styrelseordförande och Anders
Fredriksson VD för BFI. De var totalt inkompetenta och begrep inte mycket om
internationell trading med drivmedel eller internationella investeringar. På
två korta år drev de SEKAB till konkurs, som ägarkommunerna räddade företaget
från genom ytterligare olagliga tillskott till SEKABs kassa. Jan Lindstedt å
andra sidan, den tekniska sidan, verkar ytterst kompetent på sitt
specialområde.
Efter c:a en miljard i stöd till SEKAB hade dess
inkompetenta ledning ändå lyckats kasta bort alla pengar och kassan var åter
tom, kontinuerligt egentligen, vid 2009 års början.
Inga av dessa krediter gick till att uppnå de mål som
kommunen hade med köpet av SEKAB 2005.
Saken.
I början av 2009 fick Per Carstedt sparken som SEKABs
koncernchef men hade kvar ett styrelseuppdrag och ett speciellt uppdrag att
finna köpare av SEKABs Afrikanska bolag. ABG Sundal Collier anlitades att söka
upp köpare av SEKABs bolag i Tanzania och Mozambique.
ABG fick senare sparken av Per Carstedt som själv tog över
ansvaret att hitta köpare för Afrikabolagen.
23 februari 2009 fattades beslut om att lägga ner
verksamheterna utomlands efter direktiv från majoritetsägarna, kommunerna.
Personalen i Tanzania sades upp med verkan från 1 mars 2009. Uppsägningstiden
för majoriteten av personalen var 3 månader för utländsk.
Under våren 2009 förhandlade SEKABs VD i Tanzania Anders
Bergfors med Tanzanias regering om möjligt delägande i det framtida SEKAB
Tanzania och informerade i mars 2009 om att EcoDevelopment skulle komma att ta
över SEKAB Tanzania. Det är sannolikt att även Per Carstedt hade liknande
kontakter med regeringen.
I maj 2009 träffade Per Carstedt Tanzanias President Kikwete
och informerade om att EcoDevelopment skulle ta över SEKAB Tanzania därför att
ägarkommunerna beslutat dra sig ur.
Samtidigt, 27 maj 2009, informerade SEKABs tf VD Björn
Edström att SEKAB inte hade några planer i Tanzania och att den redan uppsagda
personalen skulle försvinna från företaget inom några veckor. D.v.s. juni 2009.
Ändå sökte SEKABs VD i Tanzania Anders Bergfors söd från
SIDA i juli 2009.
I juli 2009 fick EcoDevelopment ett memorandum of understanding
från Tanzaniska staten som refererar till tidigare diskussioner i maj om
EcoDevelopments övertagande av SEKAB Tanzania och bekräftade avsikten att gå in
som minoritetsdelägare i SEKAB Tanzania som senare blev EcoEnergy Tanzania och
sedermera EcoEnergy Bagamoyo.
Under tiden som Per Carstedt hade uppdraget att finna köpare
av SEKAB Tanzania förhandlade han med Tanzaniska staten om sitt eget
övertagande av bolagen. Han hade då ingen position inom SEKABs organisation och
hade inte mandat att förhandla för SEKABs räkning om någon fortsättning av
projekten.
Under tiden som VD för SEKAB Tanzania förhandlade även
Anders Bergfors för EcoEnergys räkning i Tanzania.
Efter beslut om nedläggning borde SEKABs löpande kostnader i
Afrika minska. I stället steg månadsutgifterna. Lönerna som betalades ut av
SEKAB i Tanzania steg från 1,5 Mkr per månad till 1,9 Mkr per månad. Jag tar
det igen eftersom ni inte har lust att hänga med SEKABs ledning i Sverige
påstår att de betalat ut nästan 2 Mkr kr per månad till personal som redan är
uppsagd.
I Tanzania köpte SEKAB med finansiering med krediter från
ägarkommunerna nya fordon för 2,5 Mkr EFTER beslut om nedläggning och EFTER det
att personalen sagts upp. Vad skulle de fordonen användas till?
EFTER beslut om nedläggning och EFTER uppsägning av all
personal betalade SEKAB 2009 ut konsultarvoden för 6,7 Mkr. Vad skulle de
konsulterna utföra för arbetet på ett nedlagt projekt?
I Mozambique hade SEKAB ingen egen personal utan allt arbete
utfördes av konsulter. EFTER beslut om nedläggning betalade SEKAB ut 2,3 Mkr
till konsulter i Mozambique. Vad gjorde de där när det inte fanns något att
göra alls?
Ytterligare en miljon kr gick till ”övriga kostnader” i
Mozambique, EFTER beslut om nedläggning. Även en post på 2 Mkr dyker upp som
utgift för tillgångar i bolaget.
Samtidigt som Per Carstedt förhandlar med Tanzanias regering
för sitt eget bolag EcoEnergy, säger upp konsulten som ska sköta försäljningen
av SEKABs Afrikabolag och till sist påstår att han inte kunnat hitta någon
köpare så flödar miljonerna från ägarkommunernas krediter genom SEKAB i Övik
till personal och andra utgifter i SEKAB i Tanzania och Mozambique.
Per Carstedt och EcoDevelopment har utnyttjat sina
positioner i SEKABs ledning och kommunernas naiva politiker till att under 2009
flytta över så mycket pengar från Sverige till Afrika att EcoDevelopment kan
konsolidera verksamheten där och behålla personalen. Efter att ha lagt
ytterligare c:a 40 miljoner kronor i Afrika efter det att personalen skulle ha
lämnat anställningen lurade de ägarkommunerna att tro att det enda som fanns
att göra, när det inte gått att hitta någon köpare, var att själva ta över
projekten i Afrika.
Per Carstedt hade sedan i mars 2009 informerat Tanzaniska
staten om att det var hans avsikt. Han hade inte, inte heller någon av de andra
delägarna i EcoDevelopment, informerat de kommunala ägarna om några sådana
planer. Han bluffade bara.
Det arbete som utfördes av SEKAB i Tanzania och Mozambique
under 2009 var arbete och utgifter för EcoDevelopment.
Det är troligt att stor del av de pengar som EcoDevelopment
bluffat till sig kan anses vara skatteflykt.
Mitt förslag är att;
1.
Kommunen ska anmäla EcoDevelopment in Europe AB
till polismyndighet (EBM) för utredning om trolöshet mot huvudman och
bedrägeri.
2.
Kommunen ska ihop med Skellefteå kommun kräva
att EcoDevelopments ägare avstängs från sina poster i SEKAB omedelbart så att
de inte kan manipulera bevismaterial som polisen behöver.
3.
Kommunen ska kräva att EcoDevelopment lämnar
tillbaka aktierna i det bolag de fick från SEKAB (då SEKAB Future Develoopment
AB) vid slutet av 2009 och som är ägare av aktierna i f.d. SEKAB Tanzania och
Mozambique. Alla aktier i bolagen i Afrika ska tillfalla SEKAB.
4.
Kommunen ska begära SEKAB i konkurs. Det är
ägarkommunernas släpphänthet med pengar som gjort mångårigt dåligt beslutsfattande
i SEKAB möjligt. Kommunen bör försöka återvinna så mycket pengar som möjligt ur
en konkurs. En bra konkursförvaltare får mer ur bolaget än fortsatt ledning av
Anders Fredriksson och JO Backman som ju är de som kastade bort en miljard till
ingen nytta alls. De vet inte hur man sköter ett företag.
SEKAB består av olika delar som inte hör
ihop. Produktion av etanol och produktion av kemikalier av etanol hör
affärsmässigt ihop. Kunskapsdelen av bolaget kan vara fristående om konsult och
ägare av patent och processer. Det finns ingen anledning att dessa skulle
flytta från Övik och Jan Lindstedt är synnerligen kompetent men bör vara
avstängd tills ärendet är utrett.
Redan 2008 sade Per Carstedt att SEKAB inte
skulle agera buffert åt bensinbolag och 2009 beslutade SEKAB om att sluta med
handeln med E85. Trading med drivmedel är trots det SEKABs största omsättning
idag. Den bör säljas av och kan flytta vart som helst. Handeln har bara varit
en jättekostnad för kommuner och SEKAB.
Björn Persson
1 kommentar:
Bäste Björn Persson
Sammanfatta det du skriver och begär att Allehanda publicerar din kännedom rörande Sekab och Övik Energi. Två personer, skolkamrater, figurerar ständigt runt detta vanstyrets politik i vår kommun, Elvy (S)öderström och bilhandlarsonen Per Carstedt.
En bredare publik måste få kännedom om dessa skumraskaffärer som har skett med skattemedel som vi alla har samlat in för helt andra ändamål.Utbetalningar av löner till anställda som inte finns längre...vart tog de pengarna vägen? privata bankkonton på Jerseyöarna, eller västindiska bankkonton på Caymanöarna?
Att det hela handlar om en gigantisk bluffaffär, med ett enda syfte,plocka kommunen på så mycket skattepengar som det bara är möjligt torde de flesta initierade vara mer än väl införstådda med härvidlag.Lura med kommunalråden på resan så kommer de garanterat att täcka upp för bedragarna för att själva slippa bli avslöjade för sitt dåraktiga handlande.För att rädda sin politiska prestige struntar de fullständigt i hur mycket detta kommer att kosta skattebetalarna i form av pengar.
För...nu handlar det inte längre om normala,sunda, ansvarskännande människor. Nu handlar det om "sluggers" som kan och är beredda att gå över lik för att rädda sina ansikten.
Stå på er, ni hara allas stöd
Skicka en kommentar