Den gångna helgen var i ett politiskt
perspektiv viktig. Två val inom EU i och med Frankrikes presidentval och det
grekiska ödesvalet. Men också på det sättet att Ryssland fick tillbaka sin
nygamle president.
I demokratierna Grekland och Frankrike
skedde valen utan våld på gator och torg. Demonstrationer var tillåtna men inte
speciellt omfattande. Media var tillåtna att skriva och tala enligt eget skön.
Och naturligtvis, i det grekiska parlamentsvalet fanns mångfalden av partier
som utmanade de två stora Pasok och Neo Demokratia. Partiföreträdare och
presidentkandidater rörde sig fritt bland sina anhängare. Så som det bör vara i
en levande demokrati.
Annat var det i Ryssland. Där har valet av
Putin retat upp både gammal och ung, ur alla samhällsklasser. Det första Putin
gjorde när han för drygt 10 år sedan tillträdde, var att utplåna det frö till
demokrati som den då nya författningen förestavade. Han såg till att kritiska
medier antingen köptes upp av ”trogna vänner”, eller trakasserades, inte sällan
med mord på skrivande journalister. Anna
Politkovskaja på tidskriften Novaja Gazeta är i det avseendet den mest
namnkunniga, men det finns många fler som stupat för sin rätt till det fria
ordet.
Och när han nu trädde in för att svära
eden som president för andra gången, nu med mandattiden förlängd till sex år,
då var det med obehag man såg ceremonin. Likt en kejsare med ja-sägarna
kantande gången, skred han fram med ett kroppsspråk som signalerade här kommer
jag. Alltmedan polis och inrikestrupper spöade upp eller fängslade de som
försökte demonstrera eller på liknande sätt markera sitt ogillande på gator och
torg i det ryska imperiet.
Och i talarstorlen svor han att tjäna
det ryska folket, när han istället i sak kräver att folket tjänar honom. Så
demonstreras politikens skilda världar och den ryska tragedin, men också
skillnaden mellan verklig demokrati och skendemokrati.
09.05.2012
Jarl Strömbäck
Gruppledare SPI
1 kommentar:
Kan någon se likheter med ordföranden i Örnsköldsvik kommunstyrelse?
Jag bara undrar.
När makten är en given, vem vågar bry sig?
När inte ens det skattemedelsbetalda oppositionsrådet vågar eller ens bry sig, vem skall då våg ropa:
Kejsaren har inga kläder!
Så den stora frågan kvarstår, vem vågar bry sig? Vem vågar säga ifrån? Vem vågar ställa frågan; vi alla skattebetalare kräver nu förändring? Hur länge kan ett samhälle tolerera en S -märkt sabotör som till sist ekonomiskt förstört och raserat ett helt samhälle av goda medborgare.
Skicka en kommentar