Dags att vända intresset för en stund till vårt östra grannland, Ryssland. Där skall idag 110 miljoner röstberättigade välja en ny duma, deras riksdag. Valet anses vara avgjort på förhand, och är nog så. Antalet tillåtna partier är begränsat och styrt av maktpartiet ”Eniga Ryssland”. Spärrgränsen för tillträde till duman är satt till minst 7% av rösterna, att jämföra med 4% i vårt land. Det innebär att få om ens något annat parti än maktpartiet lär få inflytande i duman. De ledande posterna i en kommande regering är redan fördelad mellan de två KGB-marionetterna Putin och Medvedev, och den oberoende grupp valobservatörer som försöker registrera valfusket förföljs av maktapparaten.
Putin, defacto diktator
Sovjetimperiets fall och därmed folkens frigörelse i många länder var den största triumfen för det fria samhället efter Nazitysklands fall. En rad länder kunde kasta av sig förtryckets ok under 90-talet. Utvecklingen i Ryssland var också mycket positiv under de första åren av 90-talet. Men frigörelsen stoppade med Tjetjenienkrigen. Tjetjenien, som i likhet med de baltiska staterna sökte sig bort från det rysk/kommunistiska oket. Boris Jeltsin orkade inte med bördan, han dränkte sina möjligheter i rysk vodka. Och fram kunde nemesis från det förgångna träda fram, KGB via sin utvalde torped Putin.
Under hans ledning har landet återgått till att bli en defakto enpartistat. Media är i allt väsentligt lagt under regeringens hand och kontroll. Alltför flitiga opponenter har likt Chodorkowski kastats i fängelse eller likviderats som i fallet med Anna Politkovskaya, eller Litvinenko. Och nu jagas de som har en avvikande syn på utvecklingen med hot om fängelse eller avsked från sina arbeten med argumentet att man ”förtalar landet och därmed vållar det skada”. Och de utländska organisationer som försöker stödja demokratirörelserna förbjuds att verka i landet.
Så har på de senaste 10 åren det stora landet i öster gått från hopp och tro, till maktmissbruk, förtryck och en förfärande korruption med förankring i Kremls högsta ledning. Och Putin antas av initierade experter via olika konton i utlandet ha blivit en av världens rikaste personer.
Det finns anledning att tycka synd om det plågade ryska folket.
2011.12.04
Jarl Strömbäck
1 kommentar:
Utan allt för kraftig överdrift kan man säga att det finns vissa gemensamma drag i jämförelse mellan partiet Enade Ryssland, med sina korrupta byråkrater, och Örnsköldsviks Socialdemokratiska Arbetarparti.
Våren 1998 skrev styrelseledamoten tillika kassören, medlem i Arnäs Socialdemokratiska Arbetarparti,ett debattinlägg i lätt raljerande ton om dåvarande socialdemokratiske ministern Margareta Vinbergs och kommunalrådet Elvy (S)öderströms framfart i släde längs stadens gator och torg här i Örnsköldsvik.
Samma dag som artikeln publicerades i Örnsköldsviks Allehanda, sen kvällstid,blev skribenten uppringd av dåvarande kommunalrådet Lars Olov Olsson (S) som frustande och med illa dold vrede i rösten, i högröstat ordalag upplyste att vederbörande skribent skulle uteslutas ur det Socialdemokratiska partiet. Med omedelbar verkan.
Dagen efter bearbetades ordföranden för Arnäs S-förening hårt och skoningslöst med syftet att skribenten skulle slängas ut ur "Partiet".Ingen förståelse,förbarmande eller nåd fanns eller skulle ges "för denna jävlars illvillige sate" (ordagrant citerat) enligt Olsson, för detta skändliga påhopp i media mot partiets företrädare.
Ordföranden för Arnäs S.förening lät meddela att han vägrade att befatta sig med sådant här simpelt taskspel och barnsligt omogna bestraffningar mot en person som bara använt sig av sin rätt att uttrycka sina tankar via media.
Att notera:Efter valet 1998 försvann ordföranden för Arnäs S-förening från sitt kommunala nämndsordförande uppdrag.
Skribenten försvann också i samband med att Örnsköldsviks Arbetarkommun bestämde att Arnäs S-förening skulle upphöra efter valet 1998.
Så, visst finns det likheter! Om än i det lilla.
Skicka en kommentar