September
och höst i luften. Dagar ömsom grå med kuling vindar, ömsom med en ännu värmande
sol. Dagar för innesittande, omväxlande med dagar i det fria. Corona-epidemin
klingar av i vissa länder, men utgör ännu ett stort hot i andra. Och anpassningen
till den verkligheten pågår ständigt. Kulturen har i det avseendet stått på
paus nu i ett halvt år. En paus som skapat stora problem för utövarna, och
längtan efter normalitet hos publiken. Lunchteatern i vår stadsteaters regi var
Corona-anpassad. Antalet deltagande var limiterat till myndigheternas rekommenderade
50 personer. Och borden som normalt tar sex sittplatser, var nu begränsade till
tre. Allt för att hålla avstånden. Programmet med fokus Frank Sinatra, lockade
till många applåder, givet det fina framförandet och publikens ålder. Alla med
egna minnen av sångaren till ”My Way” och många andra fina låtar.
Och i vårt
land har politiken bytt skepnad. Synsätt som omsorg om ekonomin, och omsorg om
skattepengarna är som bortglömda. Nu öppnar det politiska ledarskapet för
miljardernas mångfald i form av stöd till företag som man inte har tid och
möjlighet att kontrollera. Bedrägeriet får på det sättet alla möjligheter att
tjäna stora pengar på den desperation som politiken uppvisar.
Samtidigt
brottas offentlig sektor med egna stora verksamhetsproblem. Resurserna till
skola, omsorg och vård räcker inte till. Lag-och ordning fungerar dåligt. Polisen
fångar in buset, och domstolarna släpper ut dem. Två instanser som saknar en gemensam
syn på hur lag och ordning skall upprätthållas. I det klimatet frodas
gängkriminalitet med olika sammansättning.
Vissa av ”utanförskapets områden
”som de numera kallas, anses kontrollerade av grupper vilka lever av
kriminalitet i olika avseenden. Resan bort från stabilitet och trygghet har
kommit långt i vårt land i norr. Den kan med visst fog anses startad när
privatiseringarna av skolor, vårdinrättningar och diverse myndighetsuppgifter gjordes
till allmängods i någon naiv tro på det goda undret för ca 30 år sedan.
Betecknande
är också att vi i vårt land nu har fler väktare/ordningsvakter än poliser, utan
att tryggheten blivit bättre. Och skolvärlden brottas med segregation och
betygsinflation, samtidigt som bristen på pedagoger är skriande och ökande. Är
det alltid fel att mena, att det var bättre förr?
Att något drastiskt
skulle komma att ske runt Moria-lägret i grekiska Lesbos är inte svårt att
förstå. Att de boende brände ner lägret i frustation blev resultatet. Immigrant
krisen om man får kalla den så är inte slut, den har bara börjat. Den för
årtionden sedan havererade ”nord-syd dialogen”, att välstånd i ett globalt
perspektiv skulle spridas över länder och kontinenter avstannade. Med
korruption som medel har utplundringen av ”de fattiga länderna” fortsatt. De
stora ländernas fiskeflottor länsar kustvattnen på fisk, med följden att
livsförutsättningarna för lokalbefolkningen utarmas, och de flyr norrut i
hoppet om ett bättre liv.
Somliga
lyckas, andra förolyckas så är facit i det grymma spelet.
2020.09.11
Jarl S