Solig och
verkligt fin morgon denna 2020 års vårdagjämning. Så har vi då den dag på våren
när dag och natt är lika lång jorden runt. På sitt sätt en påminnelse om att vi
alla är beroende av samma ljus och samma globala förutsättningar. Det här lilla
klotet i universell mening, som är vårt hem, borde vi verkligen uppskatta och
vårda.
Men i
politikens värld och kampen om herraväldet återkommer ständigt på olika sätt
händelser som stör och förstör. Den nu mest aktuella är det lilla och osynliga
virus, som är på väg att rasera människors livsförutsättningar genom den skräck
det skapat i land efter land.
Verksamheter
stängs, kommunikationslinjer läggs ner och stoppas. Försörjningslinjer bromsas
och panik och ångest hos en stor del av mänskligheten skapar hamstring och
flyktreaktioner. Men hur flyr man från det man inte ser eller vet att undvika.
Nu talar man
på sina håll om den största samhällsskada sedan WW2, det stora kriget för 75 år
sedan. Hur det blir med det kommer att visa sig om någon månad. Blir förloppet
kort och begränsat i tid och omfattning, kommer skadorna och förtroendet till
de samhällssystem vi vant oss att ha tillit till återställas. Ju längre inskränkningarna
och åtstramningarna ligger kvar, desto större skador kommer det att ge på
ekonomier, samhällssystem och tillit till de styrande organen.
Visst är det
viktigt att värna om människors liv, också gamlas. Men hur man gör det bäst sett
i ett stort och övergripande perspektiv, blir mycket en fråga om bedömningar på
svajande grunder. En pandemi som släpps lös har sina givna risker. Och samhällen som saknar resurser för att
möta den, kommer att prövas hårt.
För stora
delar av världen har den prövningen på allvar börjat. Utfallet kan vi bara
hoppas på blir snabbt och bra. Men än så länge är det bara ett hopp utan
egentligt stöd.
2020.03.20
Jarl S
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar