Allhelgonahelg och grått novemberväder. Umgänge med nära och kära, och tankar på de som inte längre finns ibland oss. Allt hänger ihop, och helgen blir en fin sådan i familjens tecken.
Medias uppmärksamhet i vårt avlånga land fokuseras alltmer på de sprängningar och våld som eskalerat under det senaste åren. Tre sprängningar i Malmö senaste dygnet, otaliga rån och våldsbrott i olika delar av landet, med koncentration till de större städerna.
Och uppfattningarna liksom sätten att komma åt problemen debatteras. Fler poliser är ett populärt krav från allmänheten. Det duger inte säger poliserna, problemet är större än så. Ett alltmer segregerat samhälle föder de utanförskap som utgör grunden till ungdomsgängens härjande. De problemen kan bara lösas genom insatser som också bryter segregation och utanförskap.
Skolan är i det sammanhanget central, och friskolereformen bidrar starkt till att priviligierade elever flyr de mindre attraktiva skolorna. Kvar blir klasser och skolor präglade av stora invandrargrupper, liten förankring i den svenska kulturen, och litet stöd genom samvaro med genuint svenska barn. Så ser det problemet ut också när äldre invandrare får specificera det. Det är i skolan och uppväxten som människor formas, på gott eller ont. Den genuint svenska flykten från invandrartäta områden bäddar för de problem vi nu ser växa.
Vill man komma åt det här problemen måste segregationen brytas, skolan integreras så att barn också till nya invandrare ges de chanser till utbildning och en framtid, som andra barn får.
Och i svallvågorna av den här utvecklingen ser vi tilliten till de traditionella partierna svikta, till förmån för de som utan att ha regeringsansvar driver frågorna. Det demokratiska systemets tröghet att möta utmaningar, gynnar populisterna.
2019.11.03
Jarl S
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar