Det
är höst i luften i landet i norr. Riksdagen har öppnat igen och budgeten för
kommande valår har presenterats. Som så ofta förr vid S-märkta regeringar, så
har man med hjälp av skattehöjningar fyllt på de nationella kassakistorna inför
valåret, för att under valåret kunna gödsla olika intressegrupper, och den
vägen köpa sig röster. Givet det nuvarande politiska landskapet, kommer säkert
S-partiet att med råge passera 30%-gränsen i opinioner och val.
Stefan
Löfven, den en gång vanlige knegaren på Hägglunds verkstadsgolv i Örnsköldsvik,
har gjort den långa, och osannolika resan därifrån till statsministerposten.
Och efter en valpig och osäker start, vuxit sig starkare allteftersom tiden
gått. Han framträder nu som den statsman man bör vara, om man med framgång
skall klara att leda en regering.
Annorlunda
ser det ut i det som tidigare kallades alliansen. En allians som skakas av
stora problem. M-partiets ledarskap är under stor stress, efter avhoppen av först
Reinfeldt, och senare Anna Kinberg Batra. Ingen självklart lysande stjärna
finns att ta över, och partiet dalar i opinionsmätningarna. Nu sedan en tid
förpassat till 3-platsen i storlek i landet.
SD,
partiet som inget av de etablerade velat erkänna och samverka med, har nu
klivit fram som landets näst största parti. Utestängningen och demoniseringen
från de etablerade partierna har, rätt eller fel, inte lyckats. Och resultatet
har istället blivit att man med offerkoftan på, och kritiken mot
invandringspolitiken, fått alltmer av folkets sympati.
Det
liberala partiet, åtminstone till namnet, styrs fortfarande av majoren
Björklund. Trots ett 10-årigt ledarskap har han inte förmått att lyfta partiet,
och den utmanare han under någon månad nu haft om ledarskapet, Birgitta Ohlsson
lämnar nu politiken. Det är synd, hon hade troligen med sina starka liberala
rötter, och sin förmåga att lyfta budskapen, blivit den förändring partiet
behöver.
Nu
framstår det gamla bondepartiet Center, alltmer för många som det egentliga
liberala partiet. I synnerhet syns det i invandringspolitiken. Där är partiet
det ledande i synen på hur människor som flyr krig och elände skall tas emot
och behandlas. Och det området kliver alltmer fram som det viktigaste i det
kommande valet.
Mycket
finns att tillägga, men bloggen får stoppa där. Sannolikheten att alliansen
skall överleva valet 2018, är nog lika stor som att den spricker. I ett sådant
scenario kommer vi kanske få se den mittenkoalition Löfven drömde om i förra
valet, nämligen en samverkan S+L+C. Kvar som opposition blir då på högerkanten
SD+M+Kd.
Återstår
också frågan om alla de nuvarande partierna klarar 4%-spärren i det kommande
valet. Det är heller ingen självklarhet.
2017.09.21
Jarl
