Tystnadens kultur

 

I auktoritära samhällen sprider sig en tystnadens kultur. Det blir farligt att ha åsikter som kan störa de maktbärande i samhället. Det gäller alls inte bara i diktaturer, det gäller också i demokratier där makten har konsoliderats genom långa innehav. Och där makten genom tillsättningar och på annat sätt skapat en symbios mellan politiskt och administrativt ledarskap.

Så är också fallet i kommunen norr om skogen, de som också kallas Örnsköldsvik

. Där vittnar människor om rädsla att föra fram obekväma åsikter, i vart fall om man har åsikter som kan störa det maktbärande rosenpartiet. Man förväntas, i synnerhet om man har en högre befattning, agera i nära relation med maktens ledarskap. Annars hotar utfrysning och i förlängningen förlorad anställning.

Att bli utköpt är då ett alternativ som inte sällan används. Ett ”golden handshake” mot ”konfidentiell-avtal”, vilket innebär att man förbinder sig att inte tala med media eller allmänhet om skälen för att man lämnar sin anställning.

Oftast är det svårt för en större allmänhet att få rimlig insyn i detta, det sker inte på offentlighetens scen såvida det inte gynnar maktapparaten. Men i vissa fall är mönstret mycket tydligt.

När en kommunjurist som i 30 år gjort ett bra jobb i kommunen tvingas sluta utan synbarliga skäl, och utan egentlig motivation från arbetsgivaren kommunen, får man söka skälet i händelser som direkt leder tillbaka till maktapparaten.

Hösten 2014, strax innan valet gjorde SVT-s Uppdrag Granskning ett entimmes program med fokus på en av kommunens minst sagt tvivelaktiga affärer på senare år. Den som kommit att kallas Sekab-affären och kostat kommunmedborgarna minst 600 miljoner kronor i direkta förluster för investeringar som gjorts med kommunalt stöd i Afrika, i Ungern och Polen. En fråga som ställdes i programmet till kommunstyrelsens ordförande var om lagligheten av den typen av arrangemang. Kommunalrådet hävdade då att kommunjuristen gjort en sådan utredning. När reportern ställde samma fråga till kommunjuristen svarade hon att någon sådan utredning inte gjorts. Med andra ord, hon accepterade inte att ta på sig rollen av lögnare för att rädda kommunalrådet, och det kostade henne med all sannolikhet jobbet.

I dagsläget är frågan om Sekab-affären fortfarande ett öppet sår i kommunen, ekobrott misstänks och rättsvårdande myndigheter arbetar med frågan. Någon/några har tjänat miljonernas mångfald på den galna politik som under ett 10-tal år fördes i kommunen.

Samtidigt som den politiken framtvingat sparsamhet på andra områden. Resultatet blir eftersatt underhåll inom infrastruktur, byggnader, väg och vatten trots allt högre taxor på i stort sett alla områden. Och en allt större press på de många anställda som skall hålla hjulen rullande.

2015.03.14

Jarl Strömbäck