Underkänt

Äntligen en morgon igen med sol och värme, efter dagar med kyla och kuling vindar denna hittills kalla maj månad. Vi behöver sannerligen den värme solen skänker, som motpol till den omvärld vi lever i för övrigt.

Nu toppar av rapportering via media vårt land, listan över avlidna i Covid-19 sett som antal döda i relation till befolkningsmängden. En föga smickrande första plats, orsakad av försummelser i det ledarskap politiskt och via institutionerna som orsakat de siffrorna.

Ett rimligt antagande vore då att politikens olika läger borde föra en intensiv debatt i frågan, men istället tiger den still. Statsministern får hålla sina domedagspredikningar från talarstolen, tillika med Folkhälsomyndighetens företrädare. Budskapen sväljs och regeringspartiet får ökade förtroendesiffror.

Nu får en allmänhet som vill förstå och ifrågasätta, vända sig till de media som nu gradvis ifrågasätter utvecklingen. De ”hjältar” i omsorgen och vården som vittnar om att man inte får bära skyddsutrustning med argument som att det skrämmer de boende. De som tvingas meddela sig i anonymitet av rädsla för sin arbetsledning, och med bävan går till sina jobb av rädsla för både sin egen, sin familjs och de boendes hälsa.

När ca hälften av alla döda (troligen fler eftersom mörkertalet är stort) kommer från boenden isolerade från besök av anhöriga, återstår att konstatera att smittan sprids via personalen och de rutiner man valt att följa.

https://www.gp.se/nyheter/gp-granskar/minst-35-d%C3%B6da-p%C3%A5-tv%C3%A5-%C3%A4ldreboenden-i-%C3%B6stra-g%C3%B6teborg-1.28075531?fbclid=IwAR2MeTFbwREpdfHnxwH395zX7aNDbLGvvETCk3bObP2hPZa11tydMmW45fQ

Rutiner som bygger på motstånd mot testningar, bristande tillämpning av skyddsrutiner och en slapphet i kontroll och omsorg som borde vara brottslig. Att anhöriga polisanmält förfarandet är inte underligt. Underlåtenhet som dödat och dödar så många måste väcka fler frågor än de som styrs av hårt vinklade presskonferenser.

Facit när detta är över, kommer att skrivas och göras i jämförelser med andra länder, inte minst i vårt närområde. Det är mot den här bakgrunden som inte våra grannländer Norge och Danmark vill öppna sina gränser för oss.

Och vem kan klandra det kloka besluten.

2020.05.18

Jarl S

Tystnadens kultur

 

I auktoritära samhällen sprider sig en tystnadens kultur. Det blir farligt att ha åsikter som kan störa de maktbärande i samhället. Det gäller alls inte bara i diktaturer, det gäller också i demokratier där makten har konsoliderats genom långa innehav. Och där makten genom tillsättningar och på annat sätt skapat en symbios mellan politiskt och administrativt ledarskap.

Så är också fallet i kommunen norr om skogen, de som också kallas Örnsköldsvik

. Där vittnar människor om rädsla att föra fram obekväma åsikter, i vart fall om man har åsikter som kan störa det maktbärande rosenpartiet. Man förväntas, i synnerhet om man har en högre befattning, agera i nära relation med maktens ledarskap. Annars hotar utfrysning och i förlängningen förlorad anställning.

Att bli utköpt är då ett alternativ som inte sällan används. Ett ”golden handshake” mot ”konfidentiell-avtal”, vilket innebär att man förbinder sig att inte tala med media eller allmänhet om skälen för att man lämnar sin anställning.

Oftast är det svårt för en större allmänhet att få rimlig insyn i detta, det sker inte på offentlighetens scen såvida det inte gynnar maktapparaten. Men i vissa fall är mönstret mycket tydligt.

När en kommunjurist som i 30 år gjort ett bra jobb i kommunen tvingas sluta utan synbarliga skäl, och utan egentlig motivation från arbetsgivaren kommunen, får man söka skälet i händelser som direkt leder tillbaka till maktapparaten.

Hösten 2014, strax innan valet gjorde SVT-s Uppdrag Granskning ett entimmes program med fokus på en av kommunens minst sagt tvivelaktiga affärer på senare år. Den som kommit att kallas Sekab-affären och kostat kommunmedborgarna minst 600 miljoner kronor i direkta förluster för investeringar som gjorts med kommunalt stöd i Afrika, i Ungern och Polen. En fråga som ställdes i programmet till kommunstyrelsens ordförande var om lagligheten av den typen av arrangemang. Kommunalrådet hävdade då att kommunjuristen gjort en sådan utredning. När reportern ställde samma fråga till kommunjuristen svarade hon att någon sådan utredning inte gjorts. Med andra ord, hon accepterade inte att ta på sig rollen av lögnare för att rädda kommunalrådet, och det kostade henne med all sannolikhet jobbet.

I dagsläget är frågan om Sekab-affären fortfarande ett öppet sår i kommunen, ekobrott misstänks och rättsvårdande myndigheter arbetar med frågan. Någon/några har tjänat miljonernas mångfald på den galna politik som under ett 10-tal år fördes i kommunen.

Samtidigt som den politiken framtvingat sparsamhet på andra områden. Resultatet blir eftersatt underhåll inom infrastruktur, byggnader, väg och vatten trots allt högre taxor på i stort sett alla områden. Och en allt större press på de många anställda som skall hålla hjulen rullande.

2015.03.14

Jarl Strömbäck