Politiskt bondfångeri

Att vinna val bygger på att skapa förtroende hos väljarna. Förtroende skapas genom de utfästelser man gör i valrörelserna, så också i valrörelsen 2014. Där handlade det från den jagande socialdemokratins sida om att göra sig till garanten för en bättre utveckling än den alliansen stått för. Detta utan att försämra för de vilkas röster man var beroende av för att vinna valet.

Nu lyckades man att med hjälp av Vänstern och Miljöpartiet ta över regeringsansvaret, och de löften och synsätt man byggt sin retorik på sätts på prov.

 

Att den nya regeringen vinglat hit och dit på ett osannolikt sett den här första tiden, kan knappast förnekas. De nya statsråden, med Löfven i spetsen har hoppat från den ena utfästelsen, och synpunkten till den andra.

Det extraval som utlystes att hållas nu i slutet av mars, förhandlades helt plötsligt bort. Istället påbörjades ett moraliskt härtåg med målet att möjligen återta initiativet på ett område man kände sig säkra på. Vi skulle erkänna Palestina, och vår oantastligt goda demokrati anfördes som exempel mot andra namngivna stater i mellanöstern. Möjligen hade man räknat med att de utspelen skulle stanna vid internt svenska manifestationer, med rosornas parti som den store vinnaren med den överlägset goda demokratisynen.

Hur stor blev då inte förvåningen i Rosenbad och media, när de utpekade nationerna drog tillbaka sina ambassadörer, och den svenska utrikesministern bojkottades som samtalspartner. Och paniken över serien av övertramp i den diplomatiska världens finrum, spred sig snabbt, till ingens glädje egentligen. Det tar tid att reparera skador när elefanter dansat runt i glashus i trygg förvissning om sin egen moraliska överlägsenhet.

Nu handlar det om andra frågor, frågor som kommer att slå hårt mot många av de som trodde på de uttalade vallöftena. Bensinskatterna höjs kraftigt igen, de som får bära den bördan mer än andra, är de som i sitt boende och arbete är tvingade att använda bilen. ROT-avdragen som inte skulle röras innan valet, bantas nu ner till nära hälften av sitt tidigare värde. Och för de som har lite kapital, och använt sig av de schablonberäkningarna av skatten på det kapitalet som kallas ISK, höjs nu beskattningen kraftigt. Räknat i procent kan den i vissa fall bli över 100 %.

Vad blir nästa vallöfte som skall svikas? Den utveckling av pensionerna som en enad pensionärsrörelse om ca 1 miljon medlemmar fördömer som orimlig och ohållbar på sikt, den skulle ju korrigeras, ett löfte som köpte många äldres röster. Efter valet har det varit mycket tyst om det. Dessvärre blir nog också det en fråga man kommer att förpassa till gruppen oprioriterade sådana.

Så verkar den brutala verkligheten i rosornas parti när det moderna bondfångeriet förvandlas till politisk vardag.

2013.03.28

Jarl Strömbäck