Vi går drygt
20 år tillbaka i tiden. På den ledande verkstadsindustrin Hägglunds återfinns
undertecknad i styrelsen för tjänstemännens fack SIF. På verkstadssidan
återfinns inom metallfacket en relativt ung svetsare vid namn Stefan Löfven.
Ägaren till
Hägglunds är inte längre den familj som gett företaget dess namn. Sedan tidigt
70-tal är ägaren det i landet ledande ASEA, senare ABB. Hägglunds verksamhet
står på ett antal ben där man utvecklat stor kompetens, och är ledande i olika
avseenden. Ett av de benen är tillverkningen av rälsburna fordon, förortståg,
spårvagnar och tunnelbanetåg. Man har varit med om att göra kollektivtrafiken,
och då i synnerhet tunnelbanetrafiken i Stockholm en synnerligen viktig start
genom de många leveranser som genom åren skett.
Nu har
bolaget som sköter den biten getts ett internationellt namn, Railcar, och
ägaren bestämts sig för att flytta verksamheten. Den skall bort från Hägglunds
väl anpassade lokaler, och dess kompetenta och duktiga medarbetare får se sig
om efter nya jobb. Den ledande förhandlaren på Metallsidan när det gäller att
förhandla bort personalen blir Stefan Löfven. När de förhandlingarna är över,
har många tjänstemän och duktiga yrkesmän förlorat sina jobb, och Stefan finner
för gott att lämna orten för ett jobb i Stockholm. Få var de som saknade honom
i det läget, desto fler som såg honom som en svikare.
Åren går och
minnen förbleknar, annat kommer till. Idag är han på väg att bli vår nye
statsminister. Det är en person med god kännedom om maktspel i olika avseenden
som intar den viktiga befattningen. En person som gärna ser sig som vinnare i
olika avseenden, men har han den ödmjukhet och vidsyn som uppdraget kommer att
kräva? Han har ingen egen erfarenhet från riksdagsarbete, inte heller från politiskt
arbete på den nivån? Hur långt kommer man med ett starkt ego, och hårda nypor i
politiken?
Många frågor
saknar svar när han nu skall ta ansvar för landets väl och ve. Sannolikheten
för en stormig resa i det politiska landskapet är stor. Om det kommer den
närmaste tiden att ge besked.
2014.09.28
Jarl
Strömbäck