Kris i juletid

 

Det är julkortsvackert nu efter de senaste dagarnas lätta snöfall. Och det uppskattas av barn och vuxnas lek i den närbelägna pulkabacken att döma. Vintern som tillgång kom alldeles lagom till julledigheten. Till glädje för gammal och ung.

I lördagsintervjun i radions P1 den 20.12 talade förre finansministern Anders Borg ut om läget i svensk politik. Det var påfallande hur lika hans synpunkter var, de som som framförts i bloggen Liberala Vindar på sistone när det gäller utvecklingen av den svenska parlamentariska krisen.

Synen på betydelsen av mångfald för en positiv utveckling delar vi, liksom behovet av att minska trösklarna i integrationen av nya medborgare. Övertygelsen om att mångfalden varit och är en styrkefaktor.

Och när det gäller ledarskapet i vårt land är vår analys också av intervjun att döma snarlik. Stefan Löfven upphöjdes till uppdraget som statsministerkandidat utan egentlig politisk skolning ens på kommunal nivå. Möjligen borde han lyssnat till andra rådgivare än det för sina vidlyftiga kommunala affärer, riksbekanta kommunalrådet i Örnsköldsvik.

Att i politiska förhandlingar gå runt som en elefant i en glasbutik är ingen bra strategi. Först lovade (hotade) han att avgå om inte den egna budgeten gick igenom. När så budgeten fallit var det löftet glömt, och försöken att göra sig till ett orättfärdigt offer för elaka politiker i andra partier inleddes. Utspelen i media om viljan till förhandlingar har varit återkommande. Och i sitt jultal i Sthlm den 20.12 avslutade han med att han aldrig skulle sätta personlig prestige före ansvaret för landet.

Det var ett märkligt påstående. Om Löfven är så prestigefri som han vill utmåla sig, så borde uppdraget att bilda ny regering återgå till talmannen, och den vägen få en genomlysning i normal parlamentarisk ordning. Nu valde den S-märkta ledningen att bibehålla kontrollen av utvecklingen, och resultatet av det får vi vid ett eventuellt nyval. Att det valet blir en framgång för honom själv och S-partiet är ingen självklarhet.

2014.12.21

Jarl Strömbäck

Efter valet

 

Så är då valet i vårt land i norr gjort för de kommande fyra åren. Argumentationen har böljat fram och tillbaka. Alliansen har hållit samman på ett beundransvärt sätt, trots stort underläge. Media har målat upp ett vänsterblock med S+V+Mp som egentligen inte finns. Något gemensamt program har den gruppen aldrig presenterat, men man försöker signalera ett samarbete som möjligen kommer att uppstå efter valet.

Nu, mindre än 2 dygn efter att vallokalerna stängdes, har argumentationen hos den utmålade ledaren för S, Stefan Löfven helt bytt skepnad. Nu kräver han statsmannaskap hos de mindre borgerliga partier han vill se underkastade den socialdemokratiska viljan. Nog är det märkligt, hur fort argumenten kan skiftas ut, när det gäller den egna nyttan.

I månader har Löfven och hans vänner målat upp allt det förskräckliga som den borgerliga regeringen medfört, nog tycker man den insikten borde leda till andra resultat än krav på de partierna som lydiga samarbetspartners.

Men kanske är det politikens väsen och problem, att ändamålet i allt för stor uträckning får helga medlen. Då blir inget beslut, ingen tanke eller handling utesluten. Utom den förstås där det egna intresset trycks tillbaka.

De borgerliga partierna har i den här bloggen många gånger kritiserats i olika frågor. Välfärden har både utvecklats för de som kan nyttja den, och försvårats för andra med små röster och ringa medel i sin plånbok.

Det innebär inte att allt som alliansen åstadkommit på något sätt varit dåligt. Vad som väntar nu med en rödgrön röra lär vi snart nog få se. Och i kulisserna väntar också det vinnande partiet i årets val, Sverigedemokraterna. Ett parti som utan egna program, med i politiskt arbete oerfarna ledamöter ändå kammat hem mandat på ett makalöst sätt. Dom vill säkert ha ett och annat att säga till om. Demokratiskt valda, skall dom bemötas på ett demokratiskt sätt.

Blir nyval nästa, så inte skulle det förvåna undertecknad.

2014.09.16

Jarl Strömbäck