Pressetik i verkligheten

Det har varit val i landet i norr, och därmed också i kommunen norr om skogen. I val sker mycket, en del klokt, en del märkligt. Och medias roll tillmäts alltmer betydelse i de här sammanhangen. Som medieforskningen visar, är det inte enbart verkligheten som styr valen, utan i lika hög grad den bild av verkligheten som media presenterar för de som skall välja. Ur det synsättet finns det anledning att kommentera just den bild det lokala organet med alfabetets sista och första bokstav i sitt namn, med udden riktad mot ett enskilt parti, spridit under den just avslutade valrörelsen.

Greven och betjänten, politikern och journalisten i kärt samtal.

 

Falangen som inte finns.

Låt oss börja med falangen. En falang innebär rimligen att det finns en tydligt identifierbar grupp som arbetar mot partiets valda ledning. I det utsatta partiet i det här fallet, valde en av partiets företrädare att efter valet 2010 lämna partiet, sedan hen inte fått rollen som gruppledare. Den mediala kampanj som hen startade, med ivrigt stöd från lokala media, förde till att hen också uteslöts ur partiets lokalavdelning. Något stöd i en falang har hen inte haft. Det utpekade partiets lokalavdelning har stått enigt och starkt i sina synpunkter. Den uteslutne medlemmen valde att kvarstå i fullmäktige utan koppling till det lokala partiet, i linje med vad regelverket medger. Salig i åminnelse vilar den medlemmen nu i en annan värld, men så sent som dagar innan hens bortgång använde sig tidningen av hen för att än en gång angripa partiet. Så tolkas tydligen den pressetiska koden på den redaktionen.

Tunnelseendet, eller oförmågan att erkänna misstag.

Den andra företeelsen som förtjänar en belysning har sin grund i samma frågeställningar, som fick Uppdrag Granskning den 27.8 att i ett 1 timme långt program lyfta fram kommunens i Norr vidlyftiga affärer. I bloggserien Vanstyrets Politik från år 2012, som kan läsas här på bloggen, ges en exposé över de väldiga kapitalöverföringar som under ett antal år gjordes, och nu ligger som en enorm skuldbörda på kommunens medborgare.

I den bloggserien tas också upp det fenomen som ofta kännetecknar starkt ledarskap, nämligen oförmågan att erkänna egna felsteg, egna misslyckanden. Den egenskapen fick i avsnitt Vanstyrets politik 6 exemplifieras av utvecklingen i Tyskland under andra världskriget. Det närmast ansvariga partiet (S) uppbådade all sin makt och härlighet för att göra liknelsen som avsåg ledarskapets tunnelseenden, till en generell liknelse omfattande alla de illgärningar nazityskland gjorde sig skyldiga till. Man kopplade det till ett enskilt namn som inte finns i bloggen, och lokala media valde att svälja betet, och har så gjort återkommande. Under den gångna valrörelsen har också ”hitler-liknelsen” återkommande lyfts fram, utan koppling till underliggande text. Så tolkas uppenbarligen de pressetiska koderna på den redaktionen.

Allt det ovanstående är naturligtvis obetydligheter i ett vidare globalt perspektiv. Men det bekräftar bilden av att media är vår tids kungamakare. Det lilla partiet och dess företrädare är nu utkastade ur det lokala KF. Om vinnarna i det här avseendet är majoritetspartiet och dess allierade lokala skribenter, vilka är då förlorarna?

2014.09.20 

Jarl S