Skövlat landskap 4.

November 2013. Det är så mörkt som det bara kan bli en sen höstkväll ute på landet, när snön ännu inte har kommit, och inga gatljus lyser. Vindkraftbolaget har kallat till informationsmöte inför byggandet av 48 VKV i skogslandskapet utanför samhället Sidensjö. Mötet hålls i den lilla byn Drömme, i en lokal med namnet Valhall. Poetiska namn i det norrländska landskapet.

Lokalen är full av i huvudsak äldre män, framme vid podiet står några män vilka så småningom tar till orda. Det är andäktigt tyst till en början. Vi får veta att vintern kommer att användas till att dra fram vägar och kabel till byggplatserna för vindkraftverken. När sommaren kommer 2014, är det dags att påbörja leverans och uppförande av vkv-en. Så långt är allt väl, men framme vid podiet höjs rösterna från ett yngre par, med boende inom området för vindkraften, som med i hög grad berättigade argument ställer en del frågor. De är väl pålästa, och företagets representanter har svårt att värja sig, ge trovärdiga svar.

Då ingriper publiken, de vill inte se sin fest förstörd. Med nästintill sekteristisk frenesi kommer en mängd inlägg och påhopp på opponenterna, mötet får en obehaglig ton av sekterism, innan ledningen väljer att förklara paus för kaffedrickande.

Jag talar med de två personer, ett gift par som hade modet att lyfta alternativa synsätt, i mötets paus. De har skäl för sina tvivel, sin oro. De värnar om sin närmiljö. De har läst på och börjat förstå, att vindkraftverken har sidor vilka man i Drömmes bygdegård borde reflektera över. Frågor som borde få konkreta svar, inte besvaras med aggressiva tillrop att inte yttra sig?

Varför denna utveckling, och varför hör vi inga protester från skogarnas folk? De som snart skall se sina ägor skövlas, stora markområden förvandlas till jättestora industriområden med särskilda restriktioner när det gäller allemansrätt och nyttjanderätt?

Mer om det i nästa blogg.

2014.01.17

Jarl Strömbäck