November 2013. Det är så mörkt som det bara kan bli en sen
höstkväll ute på landet, när snön ännu inte har kommit, och inga gatljus lyser.
Vindkraftbolaget har kallat till informationsmöte inför byggandet av 48 VKV
i skogslandskapet utanför samhället Sidensjö. Mötet hålls i den lilla byn
Drömme, i en lokal med namnet Valhall. Poetiska namn i det norrländska
landskapet.
Lokalen är full av i huvudsak äldre män, framme vid podiet
står några män vilka så småningom tar till orda. Det är andäktigt tyst till en
början. Vi får veta att vintern kommer att användas till att dra fram vägar och
kabel till byggplatserna för vindkraftverken. När sommaren kommer 2014, är det
dags att påbörja leverans och uppförande av vkv-en. Så långt är allt väl, men
framme vid podiet höjs rösterna från ett yngre par, med boende inom området för
vindkraften, som med i hög grad berättigade argument ställer en del frågor. De
är väl pålästa, och företagets representanter har svårt att värja sig, ge trovärdiga
svar.
Då ingriper publiken, de vill inte se sin fest förstörd. Med
nästintill sekteristisk frenesi kommer en mängd inlägg och påhopp på
opponenterna, mötet får en obehaglig ton av sekterism, innan ledningen väljer
att förklara paus för kaffedrickande.
Jag talar med de två personer, ett gift par som hade modet
att lyfta alternativa synsätt, i mötets paus. De har skäl för sina tvivel, sin
oro. De värnar om sin närmiljö. De har läst på och börjat förstå, att
vindkraftverken har sidor vilka man i Drömmes bygdegård borde reflektera över.
Frågor som borde få konkreta svar, inte besvaras med aggressiva tillrop att
inte yttra sig?
Varför denna utveckling, och varför hör vi inga protester
från skogarnas folk? De som snart skall se sina ägor skövlas, stora markområden
förvandlas till jättestora industriområden med särskilda restriktioner när det
gäller allemansrätt och nyttjanderätt?
Mer om det i nästa blogg.
2014.01.17
Jarl Strömbäck
