Fjollornas bur

Det känns som om det är dags för lite kultur i bloggen som en omväxling. Så här kommer nu en humanistisk utvikning.

Som ordförande i länet blir för en av landets största intresseföreningar, blir det ett antal resor om året till vår kungliga huvudstad. Väl där, oftast ett par dagar med manglingar, grupparbeten och liknande samt mängder av social samvaro. Högt i tak och hög volym på umgänget.

Då kan det när man lämnar det officiella, kännas skönt att krypa in i en annan verklighet en stund. Lämna tanken och sinnena fria att ockuperas av annat. Oscarsteatern fick bli den oasen i torsdags kväll, och La Cage aux folles, ”fjollornas bur” fritt översatt, bli medlet att fördriva några kvällstimmar.

Musikalen som nu går för fullsatta salonger, tar upp synen på sexualitetens olika yttringar en tid för drygt 50 år sedan, när gay-parader i vårt land var lika otänkbara som i dagens Ryssland. Men man gör det på ett sätt som får leendet att sprida sig i salongen, applåderna att återkommande dåna och skratten att flöda.

Loa Falkman, denne alfahanne spelar med otrolig inlevelse rollen som transvestit, gester och kroppspråk lockar till ständiga skratt. Men han är naturligtvis inte ensam.

Hela ensemblen ger oss besökare en föreställning full av ljus, glitter, livsglädje och humor. Något att tänka på när intoleransen på olika sätt knackar på den mentala dörren.

Så för den som känner för en kväll i kulturens och mångfaldens tecken, gör en teaterresa till teatern som ger ”Fjollornas bur”. Man blir glad av att se den föreställningen, och det kan aldrig vara fel.

2012.10.13

Jarl Strömbäck