Populistisk Språngbräda.

Igår, den 15 september var det dags för riksdagens högtidliga öppnande som det så vackert heter. Efter ett tämligen oengagerat tal av majestätet var det dags för vår statsminister att ta till orda. Det gjorde han med att ett antal gånger använda begreppet ”Stor är friheten”, kopplad till bland annat den demokratiska våren, eller omvälvningarna i mellanöstern.

De förändringarna är väldigt glädjande, men de har knappast skett med påverkan från vårt land, de har burits fram av enskilda människors och gruppers förtvivlan över en allt svårare livssituation. En utveckling som också kännetecknar vårt land, låt vara ännu på en långt mindre dramatisk nivå.

Stor är friheten blir inget annat än ett populistiskt och retoriskt skamgrepp för den som inte har vingar att flyga med. Så är det för många, ung som gammal i vårt land. Rapporterna om hur resurserna till äldres omsorg år för år minskar som del av den offentliga kakan. Och uppdrag granskning gav den 14.9 en tydlig bild av vad som händer när delar av en hel ungdomsgeneration inte finner en meningsfull sysselsättning i samhället.

De brända bilarna och upploppen är inte i grunden polisiära problem, de är politiska. Kan inte politiken skapa levnadsförutsättningar uppstår revolutioner i stort eller smått, låt vara att namnen och platserna skiftar, mellanöstern, Londons förorter eller förorten Backa i Göteborg.

Reinfeldts upprepande av ansvar kan det politiska systemet inte smita ifrån. Man har ansvar för att vi har en anständig skola, fungerande förutsättningar för näringslivet och en omsorg värd namnet. Och naturligtvis långt mycket mer.
Stor är friheten för den som har vingar att flyga med, stor blir frustrationen för den som blir stående kvar som osynliggjord åskådare.
Och stor riskerar den reaktion bli som följer av det segregerande ledarskapet.

2011.09.16
Jarl Strömbäck