Morgondimmorna bäddar in land och hav när jag tar min morgonjogg vid 6.30.tiden. Men solen är på väg upp och så småningom börjar dimmorna få ett gyllene skimmer. Gyllne morgon, denna minnesdag efter oförsonlighetens september 11, den dag för 10 år sedan då oförsonligheten nådde ett nytt lågvattenmärke.
Fredliga passagerarplan fullastade med passagerare på väg till sina möten av olika slag, kom att användas som enorma missiler av människor som inte på något sätt respekterar människovärdet.
Sedan dess har våldet fått tala, miljarderna rullat och tusental efter tusental fått sätta livet till, inte bara i Afghanistan och Irak, nej ända till Utöya i Norge.
Våldet är ett märkligt gift med väldiga spridnadseffekter. Dess verktyg vapnen tycks inte sällan vara mer närvarande än mat till hungrigt folk. Så var skall det sluta egentligen? Kan de fredssträvande krafterna åstadkomma attitydförändringar som leder till en fredligare värld? Skall FN kunna utvecklas till den plattform för fred och förståelse den organisationen av grundarna avsåg att få som främsta uppdrag?
Frågorna är många i vår tid. Nu präglad av ekonomisk baksmälla efter en hejdlöst lössläppt ekonomi i en del länder. Gottpåsen med namn som euro eller dollar är på väg att stängas, och de tillvanda som försett sig så rikligt rasar.
Skall vi tillbaka till bypolitikens småvalutor, eller välja den gemensamma valutan, men en strikt tillämpning av hur den hanteras? Om det får framtiden utvisa, kanske är det så att för vissa är den egna byns självständighet klokare och bättre, än storsamhällets påtvingade synsätt?
2011.09.11 (Minnesdagen)
Jarl Strömbäck
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar