Rutberget 2015

Dags för en hyllningsskrift som omväxling. Det behövs sådana också i vår ofta problematiserade värld.

Då kan det vara skönt att ta på skidkläderna, lägga i skidorna i bilen och köra iväg.

Fälltjärn heter parkering i skogen vid randen av högplatån. Där är det 10-talet bilar när jag kommer vid 9.30- tiden. Solen skiner redan från en blå himmel, och spåren är isigt krispiga efter nattens kyla.

Det är bakhalt och motlut i stort sett hela 6,5 km sträckan upp till stugan. Det blir mycket slit för överkropp och armar, men det är nog i grunden bara nyttigt. På vägen passeras ett antal åkare som med glada hälsningar visar gott humör.

Rutbergshotellet

Uppe vid stugan som getts det prosaiska namnet Rutbergshotellet, är det ännu ingen trängsel, men kaffet kokar och korven är snart varm. Det blir många goda samtal med vänner från nu och då. Personer som under många år varit arbetskamrater, eller bara bekanta på livets väg.

När väl kläderna torkat efter klättrandet upp, och magen fått sitt, så är det dags att lämna plats till de många som under tiden tillkommit. En extra sväng över myrarna i vårvintersolen får det bli innan nedfarterna börjar. Det är isigt och direkt farligt om man inte förmår bromsa. Det som på uppvägen tog 30 minuter, tar nu mindre än 10 minuter. Nu är det många som är på väg upp, och klockan har hunnit bli lunch.

På parkeringen, liksom på vägen är det säkert 100-talet bilar. Det är dags att skicka en tacksamhetens tanke till de som under de mörka månaderna på året preparerar våra skidspår för en liten penning ur den kommunala kassan. Som ställer upp i de flesta väder för att ge motionärer och tränande förutsättningarna för sin hobby. I det här fallet handlar det om Hägglunds Skidklubb, en förening jag själv varit del av på olika sätt under många år. Tack också till Nola Motion som aktivt sköter ”hotellet”. Ni är en stor tillgång för många.

2015.03.18

Jarl Strömbäck

Vårvintersöndag

Solen skiner och snön är gnistrande vit när jag söndag morgon vid 9-tiden lastar in skidorna i bilen. Det är dags för en fin vårtur i den speciella terräng som kallas Rutberget i Norra Ångermanland. Väl på parkeringen vid tjärnen i skogen noterar jag att jag inte är första bilen på plats. Ett 10-tal har hunnit före.

Spåret de ca 6,5 km upp till ”hotellet” är inte lättåkt. Nattens kyla har gjort is i spåren av gårdagens värme, och det är bakhalt. Spåret letar sig hela tiden uppåt, mer eller mindre. Svetten lackar väl uppe vid raststugan. Däruppe finns redan Ingvar, en gammal bekant sedan många år. Vi pratar om mångahanda ting och njuter i förmiddagssolen medan tillströmningen av åkare tilltar.

Efter en timmes fika och prat blir det dags att göra en sväng över myrarna, och ner till bilen. Det bär neråt, och är en prövning också för vana skidåkare. I skuggan är spåret isigt snabbt, där solen fått fäste suger det fast i den mjuka snön. Det gäller att kontrollera åkningen, om man inte vill stå på örona i isig skarsnö. Drygt 2 timmar i solen och 15 km på skidorna, det är dags att åka hem.

Där väntar dusch och en välbehövd lunchmiddag innan själen också skall få sitt. Det är vårkonsert med David Lindgren, känd från bland annat melodifestivalen, och den lokala konsertorkestern. Nya människor med musiken som intresse fyller lokalen, gammal och ung. Stämningen är riktigt fin, och musiken spänner från klassiskt till nyskrivet och modernt. Ett Thomas Ledin potpurri får avsluta konserten, och publiken tackar med stående ovationer.

Kulturen i sin ursprungliga form av musik och teater, är en viktig värdemätare på varje samhälle. I kommunen norr om skogen är den hårt trängd av andra politiska prioriteringar, och undertecknad var symptomatiskt nog den ende av kommunens 61 i fullmäktige som bevistade konserten.

En fin vårvinterdags skymning avslutar en aktiv dag, där både kropp och själ fått sin beskärda del av positiva upplevelser.

2013.04.16

Jarl Strömbäck/SPI