En annan tid

Dom har legat där i sin lilla låda år efter år. De har blivit fler och fler, inte bortglömda men aldrig lästa, dagböckerna. De första var små fickalmanackor, den allra första år 1964. Sedan 5-års böcker med noteringar om den givna dagens viktigheter. En minnesbank aldrig öppnad.

Inte förrän nu. Efter flyttningen kom de fram och en vacker dag slog insikten att man kanske skulle gå tillbaka i tiden. Ta del av den unge mannens tankar och verklighet. Söka rekonstruera de minnesluckor som många år därefter skapat.

Det är intressant att följa de tankar och den utveckling som drev den unge mannen i hans olika beslut. Den första lilla anteckningsboken handlar om det allra sista året på sjökaptenutbildningen, en stor sak för arbetargrabben att få det beviset i sin hand. Sedan reservofficersutbildningen. Ett steg in i en miljö, en klass och synsätt som tidigare varit främmande. Parallellt med den militära utbildningen, en skolning i vett och etikett som i sig blev en bra lärdom för framtiden.

Sjömansår med fartyg, kamratskap, bra och dåligt väder. Arbete och förmånen att få uppleva många länder, folkslag och kulturer. En effektiv vaccination mot de galenskaper som nu, drygt 70 år efter den senaste stora världsbranden, blivit del av den politiska verkligheten igen.

Kärlek, saknaden av livskamraten under tider av resor över land och hav. Familjebildning och småbarnsår, så mycket att ta del av. Att glädjas och förundras över.

Var tid har sina utmaningar, i någon mån kan en tillbaka gång i de egna tankarnas värld vara oerhört nyttig. Den hjälper att förstå och ta ställning också i dagens brännande frågor. Den globala utvecklingen är inte sprungen ur en slump. Den är resultat av den massa av beslut som på olika nivåer i politik, näringsliv och val av synsätt som världens ledare, men också vi väljer.

När nu Obama gör en glimrande analys (finns på FB) över det fenomen i negativ bemärkelse som Donald Trump utgör, då är också det ett skapat fenomen. Republikanernas benhårda motstånd mot Obama, och tea-partyrörelsens  framväxt och demonisering av Obama bäddade för Trump.

Den avgörande kampen om demokratin i USA, kommer den närmaste tiden att stå internt i det republikanska partiet. Vinner Trump den kampen, så väntar mycket stora prövningar för omvärlden och den konstitution som varit det amerikanska rättesnöret sedan dess tillkomst år 1787.

2017.06.02

Jarl

Idrott och huliganism

Den nu pågående veckan 20-28 februari bjuder på högtidsstunder för den som vill se stor idrott i vita spår. Världsmästerskapen i längdskidåkning hålls på vår svenska hemmaplan i Falun. Låt vara inte i det vintrigaste väder, men till glädje för 10-tusentals besökare varje dag. När detta skrivs återstår ännu några lopp, men framgångarna har varit stora, inte minst för våra svenska tjejer som tagit medalj i samtliga hittills hållna lopp.

För undertecknad med egna erfarenheter från bland annat 14 vasalopp, och mängder med träningsmil utan annat mål än att må bra, är skidåkningen den prioriterade sporten. Kanske därför att egen kunskap också medför respekt för det enorma arbete som ligger bakom varje framgångsrik utövare.

Och ersättningen som utgår är minst sagt minimal, om man inte tillhör den absoluta elit som kan dra nytta av sitt namn i sponsring och reklam.

Ett annat skäl att med stor glädje se på loppen är också det kamratskap som präglar de deltagande, och då i synnerhet damerna. Där kramas man och uppträder som sanna vänner trots att man bara minuter innan kämpat med näbbar och klor för att vinna loppet. Det är väl det som är den goda idrottens kärna, så roligt att den finns kvar.

För så är det också att huliganidrotten får alltmer plats i media och därmed också i det mänskliga medvetandet. Arenaidrotter där huliganismen härjar på läktare och gator, ibland med överfallsvåld och i enstaka fall direkta mord som följd. Arenaidrotter där huliganismens slagord av olika slag, ibland får så absurda uttryck som ”Döda,döda,döda” från läktarna. Där det fysiska våldet är ständigt närvarande och inte sällan gör utövarna till medicinska fall, också med livslånga problem som följd.

I de sammanhangen blundar rättssamhället och moralens väktare. Inte sällan sitter de i den kommunala logen och smuttar på sina sponsrade drinkar, en del av vår tids politiska korruption väl draperad i påstådd samhällsnytta.

Tillbaka till den idrott som ännu bär gentlemannaskapets prägel. Visst är det en stor tröst att ändå se att den stora publiken vill se, och ge den idrotten sitt bifall. Gärna mer av stor och god idrott, och mindre av huliganism och våldsförhärligande i idrottens namn.

2015.02.27

Jarl Strömbäck

På väg mot evigheten

Ungdomsår är viktiga år. Då formas vi som människor, då betyder goda nätverk mycket. Då skall vi genom studier och förkovran ut för att ta vår del av det som brukar kallas samhällsansvar.

I mitten av 60-talet var vi 14 nyexaminerade sjökaptener från olika delar av landet som direkt efter examen ryckte in på sjökrigsskolan i Näsby Park för att genomgå en 2-årig utbildning till reservofficerare i flottan. Fjorton individualister med ett ganska stort ego, och beviset på sin kompetens i form av sin nyvunna examen med sig.

Vi blev ett fint gäng. Under ledning av en ung löjtnant drillades vi , eller kanske i än högre grad tillät oss att med leende och humor ledas genom utbildningens olika faser. Skrattet och skämten var aldrig långt borta, och samhörigheten bara växte.

Sedan dess har vi återkommande med våra respektive damer setts vid några tillfällen. Ett par dar med utflykter, god mat och trivsel men utan militära krav. Senast på Marstrands fästning i augusti 2010, något som också finns berört på bloggen för drygt ett år sedan.

Men tiden går och dess tand nöter. Några av de närmaste vännerna och lämnat jordelivet alltför tidigt.
Häromdagen kom nedanstående från den person som mer än andra var navet i vår lilla grupp. Skrivningen påminner om att vi alla var dag tar ytterligare ett steg på vägen mot evigheten, och det stämmer till ödmjukhet.

Citat
Vid ett par tillfällen de senaste åren har jag haft den smärtsamma plikten att meddela er om nära vänner och kollegors bortgång.
Nu är det min egna hälsa som vacklar, jag har drabbats av obotlig cancer i buksportskörteln. Detta innebär att behandlingen på sjukhus har, på min begäran, avbrutits och jag vårdas i hemmet med målsättningen att göra den sista tiden så smärtfri och positiv som möjligt.
Kära hustru Tina kommer att meddela ett antal av er när det hela är slut.
Vi har många närboende vänner som ger oss det stöd och hjälp som behövs .
Vill ni trots allt hålla kontakt är email/brev att föredra framför telefon. Vi undanber oss besök i hemmet vilket jag ber er respektera och
tackar samtidigt er alla för fin vänskap och glada minnen.
Lev väl och var rädd om era nära och kära.
Varma hälsningar
Gunnar

slut på citat

2011.10.31
Jarl Strömbäck