Liberalism i gungning

Vår i landet i norr, och tillika valår. Ett spännande år som troligen kommer att ge många och kanske bestående förändringar i det politiska landskapet. Så tolkar de flesta de opinionsmätningar som nu presenteras återkommande.

Ett av de partier som nu utpekas som en möjlig haverist i höstens val är det liberala partiet. Namnändringen från Folkpartiet har inte gett någon hävstångseffekt. Liberalismen som den bärande ismen, är tveklöst satt i gungning.

Under ett par århundraden, alltsedan den franska revolutionen, har liberalismen varit en ledande  men också omstridd ideologi. I vårt land har den varit ett bärande element i den politiska debatten sedan sent 1800-tal, och med återkommande position som den ledande ideologin vid sidan av den av socialdemokratin utvecklade socialismen. Liberalismens budskap om demokrati, frihet under ansvar och rättsäkerhet och i vårt land ett starkt stöd för en generell välståndspolitik, har burit partiet under dess starkaste perioder. Och med stor sannolikhet är det också värderingar som präglar de flesta väljare även i vår tid.

 

vägval

 Varför inte dagens Liberaler lyfter de frågorna tydligare, och markerar tydligare i de frågorna är en gåta. Istället har man gjort sig till företrädare av ett parti som i många avseenden uppfattas som ett skolparti med splittrad agenda, ett parti som talar om militär och försvar, hellre än man talar om försvar av välfärdsstaten, en allmän sjukvård, och en  skola som ger alla elever samma förutsättningar till högre utbildning. Att man i den situationen också förlorar i kampen om nya starka företrädare för partiet, är inget att förvånas över.

Liberalismen som ideologi är inte längre en “talking point” i vårt land. Den anses vara utspridd i alla partier, vilket innebär att den inte är primär i något parti. Istället ser vi ett politiskt landskap där ärkekonservativa värderingar, tillsammans med en splittrad och ifrågasatt grön energipolitik, har tagit över mycket av debatten, och därmed styr intresset för den majoritet av väljarna, vilka inte har det djup i sina kunskaper, som gör att man förmår se bortom propagandan.

Dagens liberala parti ser ut att gå mot ett ödesval, oavsett om man klarar 4% spärren eller inte. Jan Björklunds ledarskap är en väsentlig del av det problemet, och det är en olycka att man i partiet inte hade modet att pröva ett nytt ledarskap inför det kommande valet.

2018-04-04

Jarl S