När Frankrike senast gick till val så var det
ett val som skulle stå mellan de traditionella partiernas företrädare i striden
om makten. Men en uppstickare, utan något egentligt parti bakom sig gav sig in
i striden. Den relativt unge men med erfarenhet från politikens finrum skolade
Emanuelle Marcon.
Snart visade det sig att det franska folket ville ha en nyorientering. Man valde Marcon, de oskrivna kortet framför de trötta gamlingarna. Marcon har visat sig vara en betydligt mer ideologiskt styrd politiker, än sina föregångare. Hans betydelse, och därmed Frankrikes, har ökat i takt med att USA-s har minskat givet Trumps återkommande klavertramp, och
Englands givet Brexit. problemen.
I dag är det Frankrike och Tyskland, under en
av motgångar plågad Merkel, som håller ihop den europeiska gemenskapen, EU.
Men Marcon nöjer sig inte med att spela på enbart den franska eller
Europeiska scenen. Hans beredvillighet att samtala med Trump, gav honom en
invitation till USA, och det första riktigt stora statsbesöket sedan Trumps
tillträdde som USA-s president. En Trump som i deras gemensamma presskonferens
spelade upp sin vana av översitteri när det gällde åsikter och beteende. Marcon
hade ett betydligt lägre, och statsmannamässigt uppträdande. Hur samtalen gått
i de slutna rummen, vet vi inte, men innan Marcon avreste hem fick han också
tillfälle till att tala till kongressen, den politiska ledningen i USA.
Hans tal där blev till en svidande vidräkning
mot den nationalism, och isolationism som präglar Trumpismen. Och ett starkt
försvar för internationellt samarbete, stödet till FN och arbetet för global
säkerhet politiskt och militärt. Också på området klimatförändringarna, gav han
Trump och hans vänner en bister påminnelse om att vi har ett ansvar som
sträcker sig långt utanför det egna landets gränser. Att klimatfrågan är
universell.
Han avslutade sitt tal med att hänvisa till
den amerikanska konstitutionen, och tidigare presidenter, som ex.vis Roosevelt.
Presidenter som genom sin klokskap i svåra lägen blivit till föredöme och
historiska föreblider.
För de talet fick Marcon återkommande
applåder, det var ett bra tal, präglat av politiskt ledarskap i vår tid. I
Marcon har världssamfundet och Frankrike fått en ny och positiv ledare, en
person som förstår att behärska både begreppen diplomati och tydlighet i
budskapet. Det bådar gott för demokratin i vår tid..
2018.04.26
Jar S
