I vitsippetid

Morgonen är mörk i rikets andra stad när detta skrivs. Åskan har mullrat och blixtrat, och regnet öst ner, medan fronten passerar. Om någon timme skall solen skina igen, som den gjort så frikostigt de senaste 10 dagarna. Det är vitsippetider och vårens ankomst efter en seg och tung vinter.

Uppe i norr där snön har vräkt ner, bävar man för de översvämningar som snösmältningen ofta innebär. Och isproppar i älvarna brukar göra problemet extra stort, men även där går det fort, Dagarna är numera längre där än i landet i syd. De ljusa nätterna är inte alltför långt borta.

Och i skånska Backåkra satt några av världsfredens viktigaste ledare i möte den gångna helgen om det som är deras uppdrag, att leda fredsarbetet i vår oroliga tid. FN-s säkerhetsråd är inte det starka och ledande råd grundarna avsåg när det skapades för 70 år sedan. Glömda tycks de fasor vara, som låg till grund för FN-s tillkomst. Nu samlas hökarna i mellanöstern med länder som Syrien och Jemen som “playground” för deras “reality-spel”, för att använda några numeta använda begrepp. Resultaten är förskräckande, sönderbombade städer och byar, miljontals människor döda eller på flykt undan krig och elände. En uppvisning i sig som minner på många sätt om upptakten till 2.a världskriget, och den tidens inbördeskrig i Spanien.

Då var det Tyskland som tränade sina styrkor till stöd för fascisten Franco, idag är det Rysslands Putin som urskiljningslöst bombar städer och byar, skolor och sjukhus till stöd för fascisten Bashar Al-Assad och kretsen kring honom. Och i bakgrunden väntar Turkiets nu enväldige diktator Erdogan, på att får tillintetgöra det kurdiska inflytandet i Syrien.

De som besökte  Backåkra har ett tungt ansvar att bära, liksom det internationella samfundets olika organ, om syftet är att återupprätta fred och demokratiska principer i vår oroliga tid.

2018.04.24

JS