Ljum och
stilla morgon denna i staden vid älven. Det är julvecka och mycket skall hinnas
med innan helgens firande. I morgonmörkret är rushen den vanliga till bussarna
som skall ta de många till sina arbeten. Luften är riktigt skön att inandas på morgonpromenaden,
och ljusen glimmar från fönster och dekorationer. Det är riktigt vackert.
I
nyhetsflödet denna tid skall höga vederbörande hålla sina jultal. Från den
nationella nivån kommer bud om justeringar i det pensionssystem man raserade
för 20 år sedan, och som gjort något 100 000-tal svenska pensionärer till fattigpensionärer
med allt vad det innebär. I många fall nöd och hemlöshet. Allt för att ATP-fonderna
plundrades på det ofantliga beloppet 256 miljarder sek. Pengar som behövdes i
statskassan efter några år med usel politisk ledning i landet.
Men det ”lånet”
är det ingen som vill kännas vid längre. Nu lappas och lagas i systemet, någon
100-lapp upp i pensionerna, när behovet handlar om 1000-lappar. En tröst i den
bedrövelsen är ändå att medvetenheten ökat att det kommer att gälla även för de
som ännu har många år kvar i arbetslivet. Det svider att få en pension som är mindre
än 50% av tidigare lön från den ena månaden till den andra. Så ser nu
prognoserna ut.
Och i det
stora landet i väster annonserar den Trumpske ledaren och krigshetsaren att
militarismen skall tillskjutas väldiga belopp. PÅ bekostnad av vad meddelas
inte, men följer man de mediala rapporterna från det stora landet, så är mönstret
tydligt. Det blir de stora massorna som får se sina trygghetssystem krympa och
raderas ut för att ge utrymme för militarismen och krigsförberedelserna. Inte
underligt att alltfler nu börjar jämföra utvecklingen i USA med den i Tysklands
1930-tal.
Vacker morgon,
möten väntar. Årsberättelser skall arbetad fram. Bokslut göras och samtidigt
klappar inför julen inköpas. Och innan dagen är slut kanske granen är prydd med
hjälp av två glada och pigga flickor.
Barn och
barnbarn är stora glädjekällor.
2017.12.19
Jarl
